Mot Skuggornas Värld
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
Jag vaknade i urmörker
Inget ljus, ingen sol jag såg
Kände en luft, kall mot min kind
Jag steg, mot stjärnor jag steg
Mitt skepp av nagel och tand
Segel av död mans hår
Roddare från krigsgravar
Mån av dödens yrke
Min sista segling över kolsvart hav
Nu eka min sång mina sista ord
Över stormar, över glaciärens vidd
I morgonrodnad och aftonstund
Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
I fjärran jag skådat en eld
Mot den nu likskeppet styr
Nagelfar ej vällta
Ingen segel spricka, bortom stjärnornas ljus
Omvälvd av sång ur dödens kör
Från springor de stiga bland mörka berg
Jag såg en skog och en brinnande härd
Där fann jag mitt hem
I skuggornas värld...
Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
Hacia el mundo de las sombras
Ve, ve, ve
¡Viaje de muerte!
Desperté en la oscuridad primordial
No vi luz, no vi sol
Sentí un aire frío en mi rostro
Subí, hacia las estrellas subí
Mi barco de uñas y dientes
Velas de cabello de hombre muerto
Remeros de tumbas de guerra
Luna del oficio de la muerte
Mi último viaje sobre un mar negro como el carbón
Ahora resuenan mis canciones, mis últimas palabras
Sobre tormentas, sobre la extensión de la glaciación
En el amanecer y el atardecer
Desde lejos se escuchó un viento silbante, un susurro
Y una canción del eterno murmullo del espacio
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
¡Viaje de muerte!
En la distancia divisé un fuego
Hacia él ahora dirige el barco fantasma
Que no se hundan las uñas
Que no se rompan las velas, más allá de la luz de las estrellas
Envuelto por el canto del coro de la muerte
De grietas emergen entre oscuros montes
Vi un bosque y un hogar en llamas
Allí encontré mi hogar
En el mundo de las sombras...
Desde lejos se escuchó un viento silbante, un susurro
Y una canción del eterno murmullo del espacio
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
¡Viaje de muerte!