En Mäktig Här
Da jag rest mitt tryne mot den eviga skyn.
Jag hörde ett läte jag aldrig glömma.
En här sa mäktig vid skogens bryn.
Fa denna syn ens kunnat drömma.
Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn.
Fran hornets läppar en mäktig ton.
Hären lystrade marscherade fram.
De gav sig mitt liv, bergets stamm.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben,
Fram, fram, fram.
Blodet nu rinna i floder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
I ar de vandrat, krigets väg.
Blod ur väst och guld fran öst.
Da en tjärn som var manens lek.
Blev segerns slut och ett digert svek.
Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.
Blodet nu rinna i flöder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
Eine Mächtige Horde
Als ich mein Gesicht gegen den ewigen Himmel wandte.
Hörte ich einen Klang, den ich nie vergessen werde.
Eine Horde so mächtig am Waldesrand.
Wie konnte man nur von diesem Anblick träumen.
Ich nahm meinen Speer, hob mein Horn.
Aus den Lippen des Horns ein mächtiger Ton.
Die Horde lauschte, marschierte voran.
Sie gaben mir mein Leben, des Berges Stamm.
Ein Geschenk des Geistes des Urgesteins.
Ein Pakt, den alle vergessen haben.
Jetzt treten sie hervor auf knorrigen Beinen,
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.
Das Blut fließt jetzt in Strömen.
Über Land und Fluss.
Ein Verrat, jetzt von Weisen erblickt.
Lasst die Ohren hören.
Ein Geschenk des Geistes des Urgesteins.
Ein Pakt, den alle vergessen haben.
Jetzt sind ferne Länder zu sehen.
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.
In Jahren sind sie gewandert, den Weg des Krieges.
Blut aus dem Westen und Gold aus dem Osten.
Als ein Teich, der das Spiel des Mannes war.
Wurde das Ende des Sieges und ein großes Verrat.
Sie watete dort im Schlamm des Anfangs.
Riss ihr Haar mit Schlangengift.
Saugte Seelen und Männermut.
Es war ihr Abgrund seit tausend Jahren.
Ein Geschenk des Geistes des Urgesteins.
Ein Pakt, den alle vergessen haben.
Jetzt treten sie hervor auf knorrigen Beinen.
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.
Das Blut fließt jetzt in Strömen.
Über Land und Fluss.
Ein Verrat, jetzt von Weisen erblickt.
Lasst die Ohren hören.
Ein Geschenk des Geistes des Urgesteins.
Ein Pakt, den alle vergessen haben.
Jetzt sind ferne Länder zu sehen.
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.
Sie watete dort im Schlamm des Anfangs.
Riss ihr Haar mit Schlangengift.
Saugte Seelen und Männermut.
Es war ihr Abgrund seit tausend Jahren.
Ein Geschenk des Geistes des Urgesteins.
Ein Pakt, den alle vergessen haben.
Jetzt treten sie hervor auf knorrigen Beinen.
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.
Jetzt sind ferne Länder zu sehen.
Vorwärts, vorwärts, vorwärts.