En Mäktig Här
Da jag rest mitt tryne mot den eviga skyn.
Jag hörde ett läte jag aldrig glömma.
En här sa mäktig vid skogens bryn.
Fa denna syn ens kunnat drömma.
Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn.
Fran hornets läppar en mäktig ton.
Hären lystrade marscherade fram.
De gav sig mitt liv, bergets stamm.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben,
Fram, fram, fram.
Blodet nu rinna i floder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
I ar de vandrat, krigets väg.
Blod ur väst och guld fran öst.
Da en tjärn som var manens lek.
Blev segerns slut och ett digert svek.
Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.
Blodet nu rinna i flöder.
Över mark och flod.
Ett svek nu skymtats av vise.
Fa öron lyssna da.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
Hon vadat där i börjans gyttja.
Slitit sitt har med ormars gift.
Sugit själar och mannamod.
Det varit hennes avgrund i tusen ar.
En gava av urbergets ande.
En pakt som alla glömt.
Nu tagas de fram pa knotiga ben.
Fram, fram, fram.
Fram, fram, fram.
Nu skymtas fjärran länder.
Fram, fram, fram.
Un Puissant Seigneur
Quand j'ai levé ma tronche vers le ciel éternel.
J'ai entendu un son que je n'oublierai jamais.
Une armée si puissante au bord de la forêt.
Qui aurait pu rêver d'une telle vision ?
J'ai pris ma lance, j'ai levé mon cor.
D'un souffle du cor, une note puissante.
L'armée a écouté, a avancé.
Ils ont donné ma vie, l'âme de la montagne.
Un don de l'esprit des temps anciens.
Un pacte que tous ont oublié.
Maintenant, ils avancent sur des jambes noueuses,
En avant, en avant, en avant.
Le sang coule maintenant à flots.
Sur la terre et la rivière.
Une trahison maintenant aperçue par les sages.
Que quelques oreilles écoutent alors.
Un don de l'esprit des temps anciens.
Un pacte que tous ont oublié.
Maintenant, des terres lointaines se dessinent.
En avant, en avant, en avant.
Ils ont marché, le chemin de la guerre.
Du sang à l'ouest et de l'or à l'est.
Quand un marais était le jeu des hommes.
Devenait la fin de la victoire et une grande trahison.
Elle a pataugé là dans la boue du début.
A déchiré ses cheveux avec le poison des serpents.
A aspiré des âmes et du courage d'homme.
Ça a été son gouffre pendant mille ans.
Un don de l'esprit des temps anciens.
Un pacte que tous ont oublié.
Maintenant, ils avancent sur des jambes noueuses.
En avant, en avant, en avant.
En avant, en avant, en avant.
Le sang coule maintenant à flots.
Sur la terre et la rivière.
Une trahison maintenant aperçue par les sages.
Que quelques oreilles écoutent alors.
Un don de l'esprit des temps anciens.
Un pacte que tous ont oublié.
Maintenant, des terres lointaines se dessinent.
En avant, en avant, en avant.
Elle a pataugé là dans la boue du début.
A déchiré ses cheveux avec le poison des serpents.
A aspiré des âmes et du courage d'homme.
Ça a été son gouffre pendant mille ans.
Un don de l'esprit des temps anciens.
Un pacte que tous ont oublié.
Maintenant, ils avancent sur des jambes noueuses.
En avant, en avant, en avant.
En avant, en avant, en avant.
Maintenant, des terres lointaines se dessinent.
En avant, en avant, en avant.