Mordminnen
Mördaren han bodde i ett torp
Lynnet mörkt som fjädrar av korp
Butter och ensam med mord i sinnet
Ett dussin dråp, han njöt av minnet
Mord i minnet
Han vaktar, han spejar för sina lamm
Hatets ande i honom stigit fram
Vid vägars kant, vid stigars fåra
Fylld av slakten, törstig att såra
Under oväder blott han slå nu till
När allting är stängt, han äta vill
Då fångar han mångens nära och kära
Deras kött till den mörkes ära, förtära!
Sina verktyg han putsar väl
Med dessa han sticker ihjäl
Torka, vira, slita, riva
Han kan sin konst, han grina
Mord i minnet
Hans ben snart brinna i eldars hav
Hans straff, han veta, en hetaste grav
Där han då plågas underjord
För sina dåd, för minnen av mord
Recuerdos de asesinato
El asesino vivía en una cabaña
Con un humor oscuro como las plumas de un cuervo
Malhumorado y solo con asesinato en mente
Una docena de homicidios, disfrutaba del recuerdo
Asesinato en la mente
Él vigila, él acecha por sus corderos
El espíritu del odio ha surgido en él
Al borde de los caminos, en las huellas de los senderos
Lleno de matanza, sediento de herir
Bajo la tormenta, solo entonces atacará
Cuando todo esté cerrado, él quiere comer
Entonces captura a muchos cercanos y queridos
Su carne en honor a la oscuridad, ¡consumir!
Afina sus herramientas cuidadosamente
Con ellas apuñala hasta matar
Secar, envolver, rasgar, desgarrar
Él conoce su arte, él sonríe
Asesinato en la mente
Sus huesos pronto arderán en el mar de fuego
Su castigo, él sabe, una tumba ardiente
Donde sufrirá bajo tierra
Por sus actos, por los recuerdos de asesinato