Ylaren
Fylld av rödaste vrede och eld
Mitt skinn nu spruckit, slitits
Vreds så avigt, då hungern kom
Det gråaste vargaskinn nu mig beklätt
Först jag jagat, följt och nosat
Sprungit vilt över rot och sten
Jaktens hets allt som funnits
Den fyllt mitt hjärta, översvämmat min själ
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
En ragg nu täckts av blod och flisa
Då kött nu visats måneljus
Ulvkäft druckit den mörka floden
Som ur ådror sköljt, skummat fram
Ylaren! Ylaren!
Ylaren!
Ylaren! Ylaren!
Var den än ylar, den fruktan sår
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
En tjärn så kall i mörkret jag funnit
Dess vattens svalkande på tungan salt
Vid rodnad vakna jag hungern sinad
Vid mörkrets tjärn vid världars kant
Jag ylat, jag ätit glupskt jag slukat
Döljer mig i lammens flock
Ylären!
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
Ylaren löper, den törstar rött
Ylaren äter ande och kött
Ylaren smyga bland kvistar och snår
Var den än ylar, den fruktan sår
Aullido
Lleno de la más roja ira y fuego
Mi piel ahora agrietada, desgarrada
Torcida de manera tan extraña, cuando llegó el hambre
Ahora cubierto con la más gris piel de lobo
Primero he cazado, seguido y olfateado
Corrido salvajemente sobre raíces y piedras
La prisa de la caza todo lo que había
Ha llenado mi corazón, desbordado mi alma
¡Aullido! ¡Aullido!
¡Aullido!
¡Aullido! ¡Aullido!
¡Aullido!
Un pelaje ahora cubierto de sangre y astillas
Cuando la carne ha sido mostrada a la luz de la luna
La boca de lobo ha bebido de la oscura corriente
Que ha fluído de las venas, espumando
¡Aullido! ¡Aullido!
¡Aullido!
¡Aullido! ¡Aullido!
Donde sea que aúlle, siembra el miedo
Un estanque tan frío en la oscuridad he encontrado
Su agua refrescante en la lengua salada
Un estanque tan frío en la oscuridad he encontrado
Su agua refrescante en la lengua salada
Al amanecer rojizo, despierto con el hambre saciada
En el estanque de la oscuridad en el borde del mundo
He aullado, he comido vorazmente, he devorado
Me escondo en el rebaño de corderos
¡Aullido!
El aullido corre, sediento de rojo
El aullido come espíritu y carne
El aullido se desliza entre ramas y zarzas
Donde sea que aúlle, siembra el miedo
El aullido corre, sediento de rojo
El aullido come espíritu y carne
El aullido se desliza entre ramas y zarzas
Donde sea que aúlle, siembra el miedo