Liv på Mars
Det är grått, det är sent och tyst
För en flicka som ingen kysst
Sen en gryning för länge sen
Ingen vet när det händer igen
Nu går hon genom stan, stannar så
Och hon köper biljett, en blå
Till det landet där drömmar väcks
Ljuset på biografen släcks
Men den filmen är seg och trist
Som den var när hon såg den sist
Hon kan varje sen utantill
Ser hjältinnan som kysser sin hjälte
Tårarna som rinner
Stelnar i en stumps sista bild
En sån fruktansvärd film
Hon går genom staden
Tittar upp mot rymden
Raden utav bleka stjärnors ljus
Som står högt över mörka hus
Finns det liv på mars?
Och från ett glömskans kalejdoskop
Helt utan saknad och enslig gråt
Går hon sakta, så sakta hem
Till sin vardag, nio till fem
Som en skepnad bland många fler
Men blir det aldrig nånting mer
Någonting riktigt rart och snällt
Som i den dröm som gavs i kväll
Men den filmen är seg och trist
Som den var när hon såg den sist
Hon kan varje sen utantill
Ser hjältinnan som kysser sin hjälte
Tårarna som rinner
Stelnar i en stumps sista bild
En sån fruktansvärd film
Hon går genom staden
Tittar upp mot rymden
Raden utav bleka stjärnors ljus
Som står högt över mörka hus
Finns det liv på mars?
Vida en Marte
Es gris, es tarde y silencioso
Para una chica que nadie ha besado
Desde un amanecer hace mucho tiempo
Nadie sabe cuándo volverá a suceder
Ahora camina por la ciudad, se detiene así
Y compra un boleto, uno azul
Para el país donde los sueños despiertan
La luz en el cine se apaga
Pero esa película es lenta y aburrida
Como lo fue cuando la vio por última vez
Puede recitar cada línea de memoria
Ve a la heroína besando a su héroe
Las lágrimas que caen
Se congelan en la última imagen de un destello
Una película tan terrible
Ella camina por la ciudad
Mirando hacia el espacio
La fila de luces pálidas de las estrellas
Que brillan alto sobre las oscuras casas
¿Hay vida en Marte?
Y desde un caleidoscopio de olvido
Totalmente sin extrañar y llanto solitario
Ella camina lentamente, tan lentamente a casa
A su rutina, de nueve a cinco
Como una figura entre muchas otras
Pero ¿nunca habrá algo más?
Algo realmente lindo y amable
Como en el sueño que tuvo esta noche
Pero esa película es lenta y aburrida
Como lo fue cuando la vio por última vez
Puede recitar cada línea de memoria
Ve a la heroína besando a su héroe
Las lágrimas que caen
Se congelan en la última imagen de un destello
Una película tan terrible
Ella camina por la ciudad
Mirando hacia el espacio
La fila de luces pálidas de las estrellas
Que brillan alto sobre las oscuras casas
¿Hay vida en Marte?