Suzanne
Suzanne tar dej med hem till sej nära floden
Du kan höra båtar ljuda sent på natten bredvid henne
När du vet att hon är tokig är det därför du är där
Och hon bjuder te och frukter komna ända ifrån Kina
Och just när du ska säga: Jag har ingen kärlek till dej
Får hon in dej på sin våglängd och hon låter floden svara
Att du alltid älskat henne
Och visst vill du gå med henne, när du följer är allt väl
Och hon vet att det är sanning
Att du har snuddat hennes kropp med din själ
Jesus var en sjöman den gång han gick på vattnet
Och hans ögon sökte länge från ett ödsligt torn av trä
Och när han visste säkert bara drunknade hans kunskap
Sa han: alla ska bli sjömän tills dess havet ger dom frihet
Men själv så var han bruten långt innan himlen syntes
Försakad, nästan mänsklig, han sjönk inför din visdom
Som en sten
Och visst vill du följa honom, när du följer är allt väl
Och kanhända är det sanning
Att han har snuddat vid din kropp med sin själ
Nu tar Suzanne din hand och hon leder dej till floden
Hon är klädd i lump och fjädrar som nån annan burit förut
Solen flödar lugnt som honung ner på din och flodens drottning
Och hon visar för ditt öga där bland sopor och bland blommor
Finns det hjältar mitt bland sjögräs, det finns barn i någons morgon
Som är svaga för nåns kärlek, där finns svagheten för evigt
Och Suzanne håller spegeln
Och visst vill du gå med henne, när ni följs åt är allt väl
Och du vet att det är sanning
Att hon har snuddat vid din kropp med sin själ
Suzanne
Suzanne te lleva a su casa cerca del río
Puedes escuchar los barcos sonar tarde en la noche junto a ella
Cuando sabes que está loca, es por eso que estás allí
Y te ofrece té y frutas traídas desde China
Y justo cuando estás a punto de decir: No te amo
Ella te sintoniza con su frecuencia y deja que el río responda
Que siempre la has amado
Y seguro quieres ir con ella, cuando la sigues todo está bien
Y ella sabe que es verdad
Que has tocado su cuerpo con tu alma
Jesús era un marinero cuando caminaba sobre el agua
Y sus ojos buscaban desde una torre de madera desolada
Y cuando supo con certeza, solo su conocimiento se ahogaba
Dijo: todos serán marineros hasta que el mar los libere
Pero él mismo estaba quebrado mucho antes de que el cielo apareciera
Abandonado, casi humano, se hundió ante tu sabiduría
Como una piedra
Y seguro quieres seguirlo, cuando lo sigues todo está bien
Y tal vez sea verdad
Que ha tocado tu cuerpo con su alma
Ahora Suzanne toma tu mano y te lleva al río
Está vestida con harapos y plumas que alguien más llevó antes
El sol fluye suavemente como miel sobre ti y la reina del río
Y te muestra ante tus ojos que entre basura y flores
Hay héroes entre las algas, hay niños en el amanecer de alguien
Que son débiles por el amor de alguien, ahí está la debilidad eterna
Y Suzanne sostiene el espejo
Y seguro quieres ir con ella, cuando se acompañan todo está bien
Y sabes que es verdad
Que ha tocado tu cuerpo con su alma