I Odjurets Lya
En hemsk vederstyggelse kalasar i sitt bo
Där gnager han ben och skändar gudstro
Köttet han förtär är av helgad kropp
Ty odjuret slukar glatt Lunds ärkebiskop
Kristi son var ett lätt villebråd
Han tog ej till vapen utan bad blott om nåd
Hans gudomliga tunga var till inget försvar
Men som tilltugg blev den särskilt njutbar
Kadavret släpades fräckt ut ur domkyrkan
De bönande avbröts mitt i sin dyrkan
Männen, de ropade och kvinnorna tjöt
Fullständig panik och bestörtning utbröt
Ingen gick till kamp ty skräcken var stor
De stod bara och glodde - vanliga fega stadsbor
Trollet över kullersten den döde drog
Han kånkade sitt offer ända ut i Skrylleskog
Den förfasliges lya ligger bakom en sten
Dess ingång är täckt utav granris och gren
Det här kallar trollet stolt för sitt hem
Här styckar han bytet lem ifrån lem
Den troendes lever, det heliga blod
Hans njurar och lungor, hans blåsa är god
Hjärta och tarmar och all läcker sörja
Människoätaren vet knappt var han ska börja
Mjälte och ögon och armar och ben
Alla ingår de i biskopsbuffén
Ohämmat frosseri gör vidundret trind
Prällen begår efter livet dödssynd
En la guarida de la bestia
En una horrible abominación se deleita en su guarida
Donde roe huesos y profana la fe en Dios
La carne que devora es de cuerpo sagrado
Pues la bestia devora con alegría al arzobispo de Lund
El hijo de Cristo fue una presa fácil
No empuñó armas, solo pidió clemencia
Su divina lengua no fue defensa alguna
Pero como aperitivo resultó especialmente placentera
El cadáver fue arrastrado descaradamente fuera de la catedral
Los rezos fueron interrumpidos en medio de su adoración
Los hombres gritaban y las mujeres aullaban
Se desató el pánico y la consternación
Nadie se atrevió a luchar, el miedo era grande
Solo se quedaron mirando - simples cobardes ciudadanos
El monstruo arrastró al muerto sobre adoquines
Llevó su presa hasta el bosque de Skrylle
La horrible guarida yace detrás de una roca
Su entrada está cubierta de ramas y hojas
El monstruo llama orgulloso a esto su hogar
Aquí despedaza la presa de extremo a extremo
El hígado del creyente, la sangre sagrada
Sus riñones y pulmones, su vejiga son buenos
Corazón y tripas y toda la deliciosa porquería
El devorador de humanos apenas sabe por dónde empezar
Bazo y ojos y brazos y piernas
Todos forman parte del bufé del obispo
El monstruo se hincha desenfrenadamente
El clérigo comete el pecado mortal después de la vida