Pojken Och Näcken
I Höörs djupa skogar, strax norr om Ringsjön
Kan skönjas en stuga bland den smältande snön
Här bor en käck gosse med gammelmor sin
Men mörkrets halvår har fördunklat hans min
Vintern var tråkig och upptäcktslust gnyr
Pågen vill gärna på våräventyr
Att få se hela jorden - från Sjöbo till Bjuv
Visst skulle en resa som det vara ljuv?
Utan att fråga och utan att be
Utan en tanke på vad som kan ske
Skuttar den unge glatt ut ur sitt hus
Ut i fröken vårens livsgivande ljus
Modig och ivrig är han inledningsvis
Nyter och hänförd, om än inte så vis
Ser bara framåt mot skogar och floder
Tittar ej bakåt efter orolig moder
Länge går gossen emot okänd riktning
Hur ta sig hem? Tar han ej i besiktning
Men han känner sig så väldigt munter och nöjd
Att få se det vildas prakt - en storslagen fröjd
"Vilka söta varelser kan finnas häromkring?
Djuren, liksom jag, älskar vårens blomstring
Kaniner och harar och rådjur och bin
Tomtar och nissar - eller en älg, så fin!"
Växter och liv är allt han kan se
Inga spår av fasa, inga tecken till ve
För en lång stund går han runt och njuter
Tills natten dess grepp om dagen sluter
Fågelkvittret dör ut, skogens dunkel väcks
Ur den förut pigga pågen, missmod kläcks
Att vandra på natten är ej lika kul
Hela vida skogen blir ruskig och ful
"Var är jag nu?" frågar skrajt gossen sig
"Vilka hemskheter kan månne drabba mig?
Jag har gått vilse, vet ej var jag är
Inte en aning om varthän det bär
Vad finns här ute bland bok, alm och ek?
Störtonda väsen som gör var man blek
Björnar och vargar och vildsvin och troll
Häxor och Näcken - man måste ha koll
Har jag nått världens slut än? Har jag nått Igelösa?
Men vad skådar jag där, är det månne en tösa?
En vacker ung kvinna är visst vad det är
Snäll ser hon ut, och vänlig och kär
Hallå ni där borta! Ni sköna jungfru!
Jag är alldeles vilse - kan ni hjälpa mig nu?
Jag hoppas verkligen att jag er inte stör
Men jag vill så hemskt gärna tillbaka till Höör!"
Den fagra går fram och ser på den grabb
Som väckt hennes uppmärksamhet med sitt barnsliga gnabb
Hennes ord, så snälla, som stillar hans gråt
Nattens svärta döljer onda försåt
"Kom med till min tjärn så ska du bli ren
Se'n sova en stund - vila ut dina ben
Utsvulten är du - jag ger dig föda
Det måste du ha efter all denna möda"
Lillpojken häpnar av sin väldiga tur
Vatten gillar han inte, men väl mat och en lur
Raskt följer han damen, den finaste han skådat
Otålig att få alla ting hon bebådat
Genom träden de gå, en gosse, en mö
Bort mot en utlovad, läkande sjö
Vad som väntar därhän, det anar han inte
Den sköna som leder blir snart den vildsinte
"Nu är vi ju framme vid min enkla hemvist
Uppbyggd utav sten, prydd utav björkkvist
Där ute i vattnet, om du där tittar
Den skönaste plats som man någonsin hittar
Kom med mig ut, så blir natten trivsam
Tillsammans kan vi ha det trevligt i min damm!"
Pojken, han tyckte att vattnet såg kallt ut
Han doppade tån och gav från sig ett tjut
"Kan inte ni gå först, ni som är äldst?
Att hoppa i plumset, det gör jag ej helst!"
Kvinnan, hon suckade, "Det kan jag väl göra
Men det du kommer se skall dig uppröra"
När kvinnan och vattnet berörde varann
Omvandlas hon snabbt till en anskrämlig man
Pojken blev häpen men framför allt rädd
På något så'nt här var han inte beredd
Mannen, han sade med grov och barsk röst
Som mynnade ut ur hans håriga bröst:
"Spring inte, grabb, jag visar dig snart
Något som ljudar alldeles underbart!"
Pojken stod ännu orörlig som sten
Vad hade han sett nu i månens sken?
En jätteskön kvinna som bara försvann
I hennes ställe står nu en näck man
Karln simmar ut utan att känna svalka
Tar sig upp på blöt sten utan att halka
Vad drar han fram nu? Jo, ett trästråkspeldon
Gör sig högtidigt redo för att ta ton
Snart ska han väl spela och pågen blir yr
Nog är det dags att han därifrån flyr?
Han vänder sig om för att springa så snabbt
Han någonsin kan, alltså verkligen rappt
Men så når stråken strängen och det låter så milt
Musiken är för hans själ som en värmande filt
Klangernas lockelse kan han inte motstå
Faran i läget vill han inte förstå
Han tar ett steg framåt, mot den som förför
Av så'n vacker tonkonst är väl ingen som dör?
Han inträder sjön, känner inte dess kyla
Märker ingenting alls - blott fiolen yla
Längre ut han går, snart når tjärnen hans hals
Men pojken bara fortsätter - märker ingenting alls
Långt in i hans tankar säger någonting "Halt!
Ta dig ut härifrån, det är alldeles för kallt!"
Men den rösten är svag och musiken är stark
Pojken går inte tillbaks till fast mark
Till slut är hans huvud helt täckt utav vatten
Nu når ej fiolen honom - den far ut i natten
Äntligen får grabben tillbaka sitt sinne
Han frågar sig vad han gör i sjön, härinne
Han vill ta sig ut men han kan inte simma
Kyla och andnöd får honom istället att svimma
Ovanför ytan spelar Näcken sin ballad
Ännu ett offer snärjt av hans serenad
Han känner sig nöjd över nattens illhandling
Vem blir näste man för samma behandling?
Den hemska natten miste en pojke sitt liv
En snäll liten påg, dock busig och naiv
Och Näcken är kvar, lockar vilsna i floder
Så går det, små barn, om ni inte lyder er moder!
El Niño y el Nix
En los profundos bosques de Höör, al norte del lago Ringsjön
Se puede divisar una cabaña entre la nieve derretida
Aquí vive un chico alegre con su abuela
Pero la mitad oscura del año ha ensombrecido su rostro
El invierno fue aburrido y la curiosidad lo incita
El chico quiere aventurarse en la primavera
Ver todo el mundo - desde Sjöbo hasta Bjuv
¡Seguramente un viaje así sería encantador!
Sin preguntar y sin pedir
Sin pensar en lo que pueda suceder
El joven salta alegremente de su casa
Hacia la luz vitalizante de la señorita primavera
Valiente y entusiasta al principio
Disfruta y se maravilla, aunque no tan sabio
Solo mira hacia adelante hacia bosques y ríos
No mira hacia atrás buscando a su madre preocupada
El chico camina hacia una dirección desconocida
¿Cómo volver a casa? No lo considera
Pero se siente muy alegre y satisfecho
Al ver la grandeza de lo salvaje - una alegría magnífica
'¿Qué criaturas lindas pueden estar por aquí?
Los animales, al igual que yo, aman la floración de la primavera
Conejos y liebres y ciervos y abejas
Duendes y elfos - ¡o un alce, qué hermoso!'
Solo ve plantas y vida
Sin rastro de terror, sin señales de peligro
Por un largo rato disfruta paseando
Hasta que la noche cierra su agarre sobre el día
El canto de los pájaros se desvanece, la oscuridad del bosque despierta
De un chico antes alegre, nace la desesperanza
Caminar de noche ya no es tan divertido
Todo el bosque se vuelve sombrío y feo
'¿Dónde estoy ahora?' se pregunta asustado el chico
'¿Qué horrores podrían sucederme?
Me he perdido, no sé dónde estoy
No tengo ni idea de a dónde me dirijo
¿Qué hay aquí entre hayas, olmos y robles?
Criaturas gigantes que asustan a cualquiera
Osos y lobos y jabalíes y trolls
Brujas y el Nix - hay que tener cuidado
¿He llegado al fin del mundo? ¿He llegado a Igelösa?
Pero ¿qué veo allí, es acaso una chica?
Una joven hermosa es lo que parece ser
Se ve amable, y amigable y cariñosa
¡Hola allá! ¡Hermosa doncella!
Estoy completamente perdido - ¿me pueden ayudar?
Realmente espero no molestarlos
Pero realmente quiero volver a Höör!'
La bella se acerca y mira al chico
Que ha llamado su atención con su infantil charla
Sus palabras, tan amables, calman su llanto
La oscuridad de la noche oculta malas intenciones
'Ven a mi estanque y te limpiaré
Luego duerme un rato - descansa tus piernas
Tienes hambre - te daré comida
Lo necesitas después de todo este esfuerzo'
El chico se sorprende de su gran suerte
No le gusta el agua, pero sí la comida y una siesta
Rápidamente sigue a la dama, la más fina que ha visto
Impaciente por recibir todo lo prometido
A través de los árboles van, un chico, una dama
Hacia un estanque prometido, curativo
Lo que le espera allí, él no lo sospecha
La bella que guía pronto se vuelve salvaje
'Ahora estamos en mi humilde morada
Construida de piedra, adornada con ramas de abedul
Allá afuera en el agua, si miras allí
El lugar más hermoso que jamás encontrarás
Ven conmigo, la noche será agradable
¡Juntos podemos pasar un buen rato en mi estanque!'
El chico pensó que el agua se veía fría
Moja el dedo del pie y emite un grito
'¿No pueden ir ustedes primero, los mayores?
No me gusta saltar de cabeza'
La mujer suspiró, 'Puedo hacerlo
Pero lo que verás te sorprenderá'
Cuando la mujer y el agua se tocaron
Ella se transformó rápidamente en un hombre espantoso
El chico quedó asombrado pero sobre todo asustado
No estaba preparado para algo así
El hombre, con voz áspera y ruda
Que salía de su pecho peludo:
'No corras, chico, pronto te mostraré
Algo que suena absolutamente maravilloso!'
El chico aún estaba inmóvil como una piedra
¿Qué había visto ahora a la luz de la luna?
Una mujer muy hermosa que simplemente desapareció
En su lugar ahora está un hombre Nix
El hombre nada sin sentir el frío
Se sube a una piedra mojada sin resbalar
¿Qué saca ahora? Sí, un arco de violín
Se prepara solemnemente para tocar
Pronto comenzará a tocar y el chico se mareará
¿No es hora de que huya de allí?
Se da la vuelta para correr tan rápido
Como pueda, realmente rápido
Pero cuando el arco toca la cuerda y suena tan suave
La música es para su alma como una manta cálida
No puede resistir la tentación de los sonidos
No quiere entender el peligro de la situación
Da un paso adelante, hacia quien lo seduce
¿Quién moriría por una bella melodía?
Entra en el lago, no siente su frío
No nota nada en absoluto - solo el violín aúlla
Avanza más, pronto el estanque llega a su cuello
Pero el chico simplemente sigue - no nota nada
En sus pensamientos algo dice '¡Detente!
¡Sal de aquí, hace demasiado frío!'
Pero esa voz es débil y la música es fuerte
El chico no vuelve a tierra firme
Finalmente su cabeza está completamente bajo el agua
Ahora el violín no lo alcanza - se pierde en la noche
Finalmente el chico recupera su cordura
Se pregunta qué hace en el lago, adentro
Quiere salir pero no puede nadar
El frío y la falta de aire lo hacen desmayar
Sobre la superficie el Nix toca su balada
Otra víctima atrapada por su serenata
Se siente satisfecho con la maldad de la noche
¿Quién será el próximo hombre para el mismo trato?
La horrible noche perdió a un chico
Un niño amable, aunque travieso y ingenuo
Y el Nix permanece, atrayendo a los perdidos en ríos
Así es como termina, niños, si no escuchan a su madre!