Rädd
Hon tog telefonen och ringde ett nummer
Till ännu en röst som hon hoppades ville förstå
Ville lyssna ville veta en minut
Av ett långt långt liv
Hon svara: Hallå! och hon sa
Det är jag! Mår du bra?
Tiden går, ja, fortare för varje år!
Tända ljus öppna ögon, spända sinnen
Men här är svart som i en grav
Kom nån och lys för mej!
Rädd att känna, rädd att tvivla
Rädd att leva, rädd att dö
Rädd att lyssna, rädd att tänka
Rädd att vakna, rädd att så ett frö
Han tog sista bussen i sista minuten
Beskådade vintern igenom den immiga rutan
Kom och slåss värld av stål
Har du råd?
Jag är gjord av ditt dyraste glas!
Han målade ängarna gröna och vackra
Och det var alltid nära till land
Och himlen var blå ville vinna
Och försvinna en minut av ett långt långt liv
Rädd att älska, rädd att svika
Rädd att säga, rädd att såra
Rädd att lära, rädd att glömma
Rädd att leva, rädd att dö
Asustado
Ella tomó el teléfono y marcó un número
A otra voz que esperaba que quisiera entender
Quería escuchar, quería saber un minuto
De una vida larga
Ella contestó: ¡Hola! y dijo
¡Soy yo! ¿Estás bien?
El tiempo pasa, sí, más rápido cada año
Encender velas, abrir los ojos, mentes alertas
Pero aquí está oscuro como en una tumba
¡Ven y enciende por mí!
Asustado de sentir, asustado de dudar
Asustado de vivir, asustado de morir
Asustado de escuchar, asustado de pensar
Asustado de despertar, asustado de sembrar una semilla
Él tomó el último autobús en el último minuto
Observó el invierno a través del vidrio empañado
Ven y lucha, mundo de acero
¿Tienes dinero?
¡Estoy hecho de tu cristal más preciado!
Pintó los campos verdes y hermosos
Y siempre estaba cerca de la tierra
Y el cielo era azul, quería ganar
Y desaparecer un minuto de una vida larga
Asustado de amar, asustado de fallar
Asustado de decir, asustado de herir
Asustado de aprender, asustado de olvidar
Asustado de vivir, asustado de morir