Ramunder
Ramunder vore en bättre karl
Om han hade bättre kläder
Drottningen gav honom kläderna ny
Av sammet och silke det fina
-Detta gör mig nästan strång, sade Ramunder
-Jag får nog stig min jämna gång, sade Ramunder
Ramunder gick sig i berget in
Där alla små trollorna såto
Och alla små troll som i berget satt
De månde för Ramunder gråta
-Gråten int' för mig, sade Ramunder
-Jag lo' aldrig åt er, sade Ramunder
Ramunder började raska och slå
Liksom en modiger hjälta
Och alla små troll som i berget satt
De månde till jorden ned falla
-Här inne råder jag, sade Ramunder
-Här inne står mig mycket bra, sade Ramunder
Ramunder gick sig ett stycke fram
Där fick han se storjätturen stånda
Och jätturen tog i och Ramunder tog i jätturens skägg
Så slet han bort köttet från tändren
-Väl illa grinar du, sade Ramunder
-Desto värre ser du ut, sade Ramunder
Ramunder drog sitt stora svärd
Som han kalla dumlingen dyra
Och hugger så jätturens huvud å
Så det for tre spanska milar
-Jag tänkte att det inte skulle ta, sade Ramunder
-Men det nappa lika bra, sade Ramunder
Ramunder lastade skeppena sju
Med guld och ädlaste stenar
Och segla tillbaka till drottningens land
Med skatten från trollornas grotta
-Detta gör mig nästan strång, sade Ramunder
-Jag får nog stig min jämna gång, sade Ramunder
Ramunder
Ramunder sería un mejor hombre
Si tuviera mejores ropas
La reina le dio ropa nueva
De terciopelo y seda fina
-Esto casi me sofoca, dijo Ramunder
-Tendré que caminar con paso firme, dijo Ramunder
Ramunder entró en la montaña
Donde todos los pequeños trolls vivían
Y todos los trolls que estaban en la montaña
Llorarían por Ramunder
-No lloren por mí, dijo Ramunder
-Nunca les prometí nada, dijo Ramunder
Ramunder comenzó a golpear y luchar
Como un valiente héroe
Y todos los trolls que estaban en la montaña
Cayeron al suelo
-Aquí mando yo, dijo Ramunder
-Aquí me siento muy bien, dijo Ramunder
Ramunder avanzó un poco más
Donde vio al gigante parado
Y el gigante agarró a Ramunder y Ramunder agarró la barba del gigante
Y arrancó la carne de los dientes
-Te ves muy mal, dijo Ramunder
-Pero tú te ves peor, dijo Ramunder
Ramunder sacó su gran espada
Que llamaba la querida del tonto
Y cortó la cabeza del gigante
Que voló tres millas españolas
-Pensé que no sería tan fácil, dijo Ramunder
-Pero resultó igual de bien, dijo Ramunder
Ramunder cargó siete barcos
Con oro y las piedras más preciosas
Y navegó de regreso a tierra de la reina
Con el tesoro de la cueva de los trolls
-Esto casi me sofoca, dijo Ramunder
-Tendré que caminar con paso firme, dijo Ramunder