Visa Vid Vindens ängar
Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal.
Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati.
Jag ville skriva en liten visa,
där ögonblick blir till evighet.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans tanke blir hemlighet.
Det bliver en hemlighet.
Jag vill ju bara sjunga
Jag vill ju bara sjunga
Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Det går en flicka i aspelunden,
jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga,
en ensam vandrares sympati.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal.
Men ord blir stumma och toner döva,
och visans handling blir hemlighet.
Jag ville sjunga
Jag vill ju bara sjunga,
om Katarina,
om hur jag känner.
Jag stod under ditt sommarfönster
vista en el prados de el viento
Hay un viento sobre los prados
se aletea en una cortina de tul
Y escribiré una canción de verano
con aroma de sol y flor en la melodía
Quería cantar sobre Katarina
a las flautas de sonido de madera y alcímbal
pero los tonos del viento serán cantantes de verano
Sólo escucho en el salón de hojas de abedul
Hay un viento sobre los prados
se aletea en una cortina de tul
Y escribiré una canción de verano
con aroma de sol y flor en la melodía
Ahí va una chica en el aspelunden
Tengo una fotografía amarillenta
Con los años se convirtió en un sueño, un cuento de hadas
la simpatía de un albergue solitario
Quería escribir un pequeño espectáculo
donde los momentos se convierten en eternidad
Pero las palabras se vuelven tontas y tonos sordo
y el pensamiento de la sabiduría se vuelve secreto
Es un secreto
Sólo quiero cantar
Sólo quiero cantar
Hay un viento sobre los prados
se aletea en una cortina de tul
Y escribiré una canción de verano
con aroma de sol y flor en la melodía
Ahí va una chica en el aspelunden
Tengo una fotografía amarillenta
Con los años se convirtió en un sueño, un cuento de hadas
la simpatía de un albergue solitario
Quería cantar sobre Katarina
a flautas de sonido de madera y alcímbal
Pero las palabras se vuelven tontas y tonos sordo
y el acto de la sabiduría se vuelve secreto
Quería cantar
Sólo quiero cantar
sobre Katarina
sobre cómo me siento
Me quedé bajo tu ventana de verano