Engelbrekt
vid kusten samlas kvinnofolk
för att få sin man i jord
röster ekar i själen tung
men från munnar inga ord
en rustning kall av stelnat blod
lades fram vid hennes barm
den visar spår av hjältemod
fast tomt är järnet i arm
så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
krafter ger vika i ben
den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
han ska ristas i vackraste sten
låt fåglar få sjunga ditt namn genom skyn
låt fåglar få bära din dröm
till ädlaste krigare till ädlaste dräkt
skall ditt namn aldrig falla i glöm
en färgad rustning ett minne blott
ner i graven sänks
en sista fanfar, trumpeter, gevär
gör så att ögonen sakta de dränks
luften är kvav, tårarna är slut
men i tysthet hörs fåglarnas sång
vi ska föra hans namn genom stormarnas vind
vi skall följa hans steg genom dödsrikets gång
så hon lät kasta sin slöja lät vinden ta vid
bönder med fanan så sträckt
den skrift lärde prisar vår rikshövitsman
stolta Engelbrekt
de lät fåglar få sjunga hans namn genom skyn
till bönder av ädlaste dräkt
från ädlaste krigare av ädlaste släkt
stolta Engelbrekt!
en skugga söker genom löv
hans grav har blivit täckt
vild djur håller stilla vakt
när sol har blivit släckt
vid ängens slut en örn slog ner
skarpt var vingen sträckt
en hälsning genom vinden sjöng
vi minns dig Engelbrekt.
Engelbrekt
en la costa se reúnen las mujeres
para enterrar a sus hombres
voces resuenan en el alma pesada
pero de los labios no salen palabras
una armadura fría de sangre congelada
se colocó sobre su pecho
muestra rastros de valentía
aunque vacío está el hierro en el brazo
así que dejó caer su velo, el viento lo llevó
las fuerzas flaquean en las piernas
la escritura alaba a nuestro líder nacional
será tallado en la piedra más hermosa
que los pájaros canten tu nombre en el cielo
que los pájaros lleven tu sueño
del más noble guerrero, del más noble atuendo
tu nombre nunca caerá en el olvido
una armadura de colores, solo un recuerdo
se hunde en la tumba
un último toque de corneta, trompetas, fusiles
hacen que los ojos se inunden lentamente
el aire es sofocante, las lágrimas se han agotado
pero en silencio se escucha el canto de los pájaros
llevaremos su nombre a través de las tormentas
seguiremos sus pasos a través del reino de la muerte
así que dejó caer su velo, el viento lo llevó
los campesinos con la bandera tan en alto
la escritura alaba a nuestro líder nacional
el orgulloso Engelbrekt
que los pájaros canten su nombre en el cielo
para campesinos de noble atuendo
de los más nobles guerreros, de la más noble estirpe
orgulloso Engelbrekt
una sombra busca entre las hojas
su tumba ha sido cubierta
los animales salvajes guardan silencio
cuando el sol se ha apagado
al final del prado un águila descendió
afilada estaba su ala extendida
un saludo a través del viento cantó
te recordamos Engelbrekt.