395px

Decadencia

Hel

Forfall

De finns de som talar tyst och viskar i förakt
Och vissa bär en mask för att orden tappat kraft

Men vad döljer murens stenar?
Vem rädes dess förfall?
Vem talar tyst i mörker?
Vem reser denna vall?

Ge mig luft!
Ge mig luft!

De som döljer sig i dimma, beslöjar sina ord
Och de föder sina egna i sargad frusen jord
Och tusen eldar brinna i karg och fruktlös dy
Och röken kväver friheten
Ett järngrepp om mitt liv

Ge mig luft!
Ge mig luft!

Men hoppets flod skall rinna
Med härkomst från modersland
Jag skall dricka tills den sinar
Berusad i hennes famn

Så ge mig luft!
Ge mig luft!
Ge mig luft...

Decadencia

Hay quienes hablan en silencio y susurran con desprecio
Y algunos llevan una máscara porque las palabras han perdido fuerza

Pero ¿qué esconden las piedras del muro?
¿Quién teme su decadencia?
¿Quién habla en silencio en la oscuridad?
¿Quién levanta este muro?

¡Dame aire!
¡Dame aire!

Los que se ocultan en la niebla, velan sus palabras
Y crían a los suyos en la tierra helada y desgarrada
Y mil fuegos arden en la tierra árida y estéril
Y el humo sofoca la libertad
Un puño de hierro sobre mi vida

¡Dame aire!
¡Dame aire!

Pero el río de la esperanza fluirá
Con origen en la tierra madre
Beberé hasta que se seque
Embriagado en su regazo

Así que dame aire
¡Dame aire!
¡Dame aire...!

Escrita por: