Vilddjursjakt
Mot en nattsvart himmel tändes en bål
skallgång tätnar av glimmande stål
inombords nåt som inte vill dö
dömd till att brinna vid svartaste sjö
Vilddjurs vrede smärtar ben
den utan syns på den förste sten
fast gammal man ger ingen tröst
eld och lågor släcker törst
Vore min hand så fri och stark
så föll den förste sten mot mark
men bunden är min tro och nåd
den första stenen alltför hård
Ur törstande sång kom en första stöt
synen skymd utav blodet blöt
o fader se din sargade son
från vilddjurs vrede vill långt härifrån
Förlåt mina synder men hungrig gått
ett gammalt bröd är mitt enda brott
någon piskar slår strör salt i sår
o fader lindra det straff jag får
Det smärtar ont att inte levande gå
vill sona mitt brott med leva ändå
min rätt till liv vill jag slå vakt
men har blivit snärjd i en vilddjursjakt
Caza de fieras salvajes
Bajo un cielo negro como la noche se enciende una hoguera
la caza se intensifica con acero brillante
algo dentro de mí que no quiere morir
destinado a arder junto al mar más oscuro
La furia de las fieras duele los huesos
la que no se ve en la primera piedra
aunque un anciano no brinde consuelo
fuego y llamas apagan la sed
Si mi mano fuera libre y fuerte
la primera piedra caería al suelo
pero mi fe y gracia están atadas
la primera piedra es demasiado dura
De una canción sedienta vino el primer golpe
la vista nublada por la sangre
oh padre, mira a tu hijo herido
deseando alejarse de la furia de las fieras
Perdona mis pecados, pero he caminado hambriento
un viejo pan es mi único delito
alguien azota, arroja sal en las heridas
oh padre, alivia el castigo que recibo
Duele no caminar viviendo
quiero expiar mi delito pero seguir viviendo
defenderé mi derecho a vivir
pero he sido atrapado en una caza de fieras