395px

Etiqueta

Hellman Jakob

Tag

"Jag blev född för länge sen på ett tåg
på en evig resa så vitt jag såg
i vår gamla svart-vita färgtv
som skymde fönstret i vår kupé

Jag blev född mellan spegeln och grammofon'
om ni undrar var jag kommer ifrån
om ni undrar vart jag är på väg
dadidam-dadidam-dadidodam-dido

Å jag drömde stora drömmar å små
å jag drömde alla med socker på
om alice i underkläder som låg
i ellos postorderkatalog

Å emellanåt fick jag lära mig gå
och läsa och skriva och titta på
å drömma drömmar när ingen ser på
å drömma drömmar när ingen ser på

Men jag måste berätta en sak som jag såg
när jag drömde en natt när jag satt å sov
å jag tittade ner ifrån där jag låg
å såg livet och livet såg ut som ett tåg

Ett tåg där de lata å kloka funderar i kör
över vart dom ska åka å över vem som kör
å nån annan klär ut sig till konduktör
å rör inte en min om lokförarn dör

Säljer hemgjorda pappersbiljetter i guld
alla vill ha en egen för säkerhets skull
alla tror att de hamnar i hemma hamn
alla tror att det väntar en vänlig famn

Men brevid var det svart som mitt på ett hav
vems tur det än var att hoppa av

Så du vill se vår slutstation, vårt mål
En del målar himlar andra kalla hål
Å han säger amen, nämen, skål!
Han får nog hoppa av i farten ändå"

Etiqueta

Nací hace mucho tiempo en un tren
en un viaje eterno, tanto como pude ver
en nuestro antiguo televisor blanco y negro
que oscurecía la ventana de nuestro compartimiento

Nací entre el espejo y el tocadiscos
si se preguntan de dónde vengo
si se preguntan a dónde voy
dadidam-dadidam-dadidodam-dido

Y soñé grandes sueños y pequeños
y soñé todos con azúcar
sobre Alicia en ropa interior que yacía
en el catálogo de pedidos de Ellos

Y de vez en cuando aprendí a caminar
y leer y escribir y mirar
y soñar sueños cuando nadie mira
y soñar sueños cuando nadie mira

Pero debo contarles algo que vi
cuando soñé una noche mientras dormía
y miré desde donde estaba acostado
vi la vida y la vida parecía un tren

Un tren donde los perezosos y sabios reflexionan juntos
sobre a dónde irán y quién conduce
y alguien se disfraza de conductor
y no cambia de expresión si el maquinista muere

Vende boletos de papel caseros en oro
todos quieren uno propio por si acaso
todos creen que llegarán a un puerto seguro
todos creen que les espera un abrazo amable

Pero al lado era tan oscuro como en medio del mar
sin importar de quién fuera el turno de bajarse

Así que quieres ver nuestra estación final, nuestro destino
Algunos pintan cielos, otros llaman agujeros
Y él dice amén, ¡vaya, brindemos!
Probablemente tenga que bajarse en movimiento de todos modos

Escrita por: