Sizzi
Han föddes vid Lasso, där löjorna stimma
I vågor, som glittra likt pärlor och vin.
Han kom I det gulaste månljusets timma
Till stränder, där ängsgräset blommar som lin.
Han döptes av vinden, som for genom gräset,
Till "Sizzi av Lasso" av springarnas ätt,
Men kallades hare av folket på näset
Och dömdes till döden av jägarnas rätt.
Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver:
"Det rör sig, det prasslar I strandlinjens blom,
Jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,
Jag skjuter - det kan ej bli värre än bom!"
Och nattögat, räven, gick fram och gick åter:
"Kan undra var Sizzi I kväll håller till?
Kan undra om liten går vilse och gråter,
Han kan dock få sällskap I natt om han vill."
Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar
Och gömde sig djupt in I Råmyra skog,
Och bort flögo sommarens rosiga dagar,
Och Sizzi fick leva, förunderligt nog.
Och vintern slog bro mellan stränder och öar,
Där lövskogens grönska låg vissnad och strödd,
Och vit över slogar på infrusna öar
Och vit över ängen, där Sizzi var född.
Då travade döden en dag genom skogen
Med herregårdskoppel och blanka gevär,
Och jakten tog fart uppåt Hagbergaslogen
Och gick nedåt Lasso och stannade där.
Där hörde vi ekot av smällarna sjunga
Kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,
Där fick han ett skott genom flåsande lunga
Och blodet rann rött på den gnistrande snön.
Vid Lasso, där isarna råmande brista,
Vid foten av Kvarnklintens vissnade fur,
Där tumlade Sizzi omkring I det sista,
Där stannade drevet, där blåstes I lur.
Sizzi
Nació en Lasso, donde los peces cardúmenes
En olas que brillan como perlas y vino.
Llegó en la hora del más brillante luz de luna
A las costas donde la hierba florece como lino.
Fue bautizado por el viento que soplaba entre la hierba,
Como 'Sizzi de Lasso' de la estirpe de los corredores,
Pero fue llamado liebre por la gente en la península
Y condenado a muerte por la ley de los cazadores.
Y el ojo diurno, el halcón, miraba fijamente hacia abajo:
'Se mueve, susurra en la flor de la orilla,
Seguramente bajaré cuando necesite un objetivo,
Dispararé - no puede ser peor que fallar.'
Y el ojo nocturno, el zorro, iba y venía:
'Me pregunto dónde estará Sizzi esta noche,
Me pregunto si el pequeño se ha perdido y llora,
Aunque puede tener compañía esta noche si quiere.'
Pero Sizzi caminaba feliz por prados y campos
Y se escondía profundamente en el bosque de Råmyra,
Y los días rosados del verano volaban lejos,
Y Sizzi lograba vivir, sorprendentemente.
Y el invierno construyó un puente entre costas e islas,
Donde el verdor del bosque de hojas caducas estaba marchito y esparcido,
Y blanco cubría las islas congeladas
Y blanco cubría el prado donde Sizzi nació.
Entonces la muerte cabalgó un día por el bosque
Con perros de caza y relucientes rifles,
Y la caza tomó impulso hacia la cabaña de Hagberga
Y descendió a Lasso y se detuvo allí.
Allí escuchamos el eco de los disparos resonar
Alrededor de Lasso, del valle y del lago,
Recibió un disparo en el pulmón jadeante
Y la sangre corría roja sobre la nieve brillante.
En Lasso, donde los hielos se rompen rugiendo,
Al pie de la colina de Kvarnklinten, el pino marchito,
Donde Sizzi se tambaleaba en sus últimos momentos,
Donde se detuvo la caza, donde se tocó el cuerno.