395px

Por Pura Voluntad

Hypothermia

Dö Av Ren Vilja

Timmarna för rannsakan har kommit
Kommen utar hopplöshet

Utan ens det minsta snitt förblöder jag
Jag lever, alltså är jag döende
Jag är inte den som värdesätter livet
Så nu när jag dör förstår ni mig väl
Hoppfull om att döden snart inträffar
Härdar jag ut detta smärtfulla ingenting
Aldrig tidigare har ögonlocken känts
Så tunga utan att jag varit trött
Aldrig någonsin förr har lemmarna känts
Så tunga utan att jag ansträngt mig
Hela mitt väsen törstar och hungrar
Som en storknad av mätthet jag är
Jag har vältrat mig i ett överflöd
Som egentligen inte fanns
Jag tänkte en värld förandrat än det utav värde
Nu dör jag av ren vilja
Vilja?

Den slutliga timman har kommit
Och jag andas heftigare, friskare, nu!
Mamma och pappa ringer
Jag svarar med lugn röst
Som vanligt att det är bra
Och de nöjer sig med det
Det är sonika deras sak att göra det
Tur att de inte vet att nästa begravning
Blir deras son
Frågetecken genom venerna
Kanske kan jag uppfattas av de kvarvarande i en

Av min då renade själ kommer igjen
Som en dalande flinga av pur snö
Bara för att tyna bort, trampas
Köras över, eller landa i frostad mossa
Nej, kommer jag igen är jag i sådana fall
Kristna idioters dåliga samvete
Fast i och för sig dalar det också
Jag älskar hudens reaktion
Om att hastigt djupt snitta ens arm
Likt som huden

De hopdragna kanterna
Pressar samman sina läppar likt ett barns mun
Vid en tvär örfil innan gråten och smärtan tagit vid
Att jag nu lämnar mitt liv ser jag
Som ett sista ställningstagande
Det har ingenting med feghet att göra
Att jag inte klarar livet
För det gör jag, men motvilligt
Så det jag gör nu och genomför är styrka
Som banaliserar livet
Det är knappast så heligt och värdefullt
Livet, bort från denna värld som jag har varit i
Men aldrig varit en del av

Por Pura Voluntad

Las horas de la investigación han llegado
Saliendo de la desesperación

Sin siquiera la más mínima herida sangro
Estoy vivo, por lo tanto estoy muriendo
No soy alguien que valore la vida
Así que ahora que muero, ¿me entienden bien?
Con la esperanza de que la muerte llegue pronto
Aguanto este doloroso vacío
Nunca antes los párpados han sido
Tan pesados sin estar cansado
Nunca antes los miembros han sido
Tan pesados sin esforzarme
Todo mi ser tiene sed y hambre
Como un hinchazón de saciedad soy
Me he revolcado en una abundancia
Que realmente no existía
Pensé en un mundo más allá del valor
Ahora muero por pura voluntad
¿Voluntad?

La hora final ha llegado
¡Y respiro más fuerte, más fresco, ahora!
Mamá y papá llaman
Respondo con voz tranquila
Como si todo estuviera bien
Y ellos se conforman con eso
Es simplemente su deber hacerlo
Qué suerte que no saben que el próximo funeral
Será de su hijo
Signos de interrogación a través de las venas
Quizás pueda ser percibido por los sobrevivientes

De mi alma purificada entonces regresa
Como un copo de nieve cayendo
Solo para desvanecerse, ser pisoteado
Atropellado, o aterrizar en musgo helado
No, si regreso en ese caso
La mala conciencia de los cristianos idiotas
Aunque también se desvanece
Amo la reacción de la piel
Al cortar profundamente el brazo de repente
Como la piel

Los bordes tensos
Presionan sus labios como la boca de un niño
Ante una bofetada antes de que comience el llanto y el dolor
Que ahora dejo mi vida lo veo
Como una última declaración
No tiene nada que ver con la cobardía
No poder manejar la vida
Porque puedo, pero a regañadientes
Así que lo que hago ahora y llevo a cabo es fuerza
Que trivializa la vida
No es tan sagrada y valiosa
La vida, lejos de este mundo en el que he estado
Pero nunca he sido parte de él

Escrita por: