Kommer Tid, Kommer Vår (Med Jill Johnson)
Jan: Jag stannar kvar en stund.
Står still i samma rum, som en gång varit vårt.
Och trots att det gör ont att våga sätta punkt,
så vet jag att det går.
För kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner, som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Kommer vår, kommer höst.
Då kommer liv, kommer tröst.
Och allting vi förlorat kan bli dom första stegen tillbaks.
Jill: Jag tror det är för sent,
att glömma vad jag vet och bara börja om.
Så det får ta den tid det tar
och du får vänta på mitt svar.
Min väg tillbaks är lång.
Men kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Båda: Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner,
som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Kommer vår, kommer höst.
Då kommer liv, kommer tröst.
Jill: Det som sker får bli,
men när det verkligen vill.
Ååååhhh.
Jan: När det verkligen vill.
Vi som har samma barn.
Samma himmel och hav.
Som kunde ge varann en kvinna och man.
Och lev nu i nöd.
Se på oss nu.
Om jag förlorar dig,
vad är det kvar efter mig?
Jill: Å vi får ha det så.
Å det måste gå.
För om kärleken är sann,
ska stormen kunna ta oss iland.
Jan: Jag står kvar i samma rum,
och hoppas för en stund,
att tiden kommer läka alla sår.
För kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Båda: Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner,
som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Kommer vår, kommer höst.
Då kommer liv, kommer tröst.
Nånstans härinne, finns du.
Ett ljus som brinner,
som aldrig kommer lämna mig.
Å kommer tid, kommer vår.
Då kommer kärlek ihåg.
Och allting vi förlorat,
kan bli de första stegen tillbaks.
Le Temps Viendra, Le Printemps Viendra (Avec Jill Johnson)
Jan : Je reste ici un moment.
Je reste immobile dans la même pièce, qui a été notre.
Et même si ça fait mal de oser mettre un point final,
je sais que ça ira.
Car le temps viendra, le printemps viendra.
Alors l'amour se souviendra.
Quelque part ici, tu es là.
Une lumière qui brille, qui ne me quittera jamais.
Et le temps viendra, le printemps viendra.
Alors l'amour se souviendra.
Le printemps viendra, l'automne viendra.
Alors la vie viendra, le réconfort viendra.
Et tout ce que nous avons perdu peut être les premiers pas en arrière.
Jill : Je crois qu'il est trop tard,
pour oublier ce que je sais et juste recommencer.
Alors ça prendra le temps qu'il faut
et tu devras attendre ma réponse.
Mon chemin de retour est long.
Mais le temps viendra, le printemps viendra.
Alors l'amour se souviendra.
Tous les deux : Quelque part ici, tu es là.
Une lumière qui brille,
qui ne me quittera jamais.
Et le temps viendra, le printemps viendra.
Alors l'amour se souviendra.
Le printemps viendra, l'automne viendra.
Alors la vie viendra, le réconfort viendra.
Jill : Ce qui arrive doit être,
mais quand ça le veut vraiment.
Ooooooh.
Jan : Quand ça le veut vraiment.
Nous qui avons les mêmes enfants.
Le même ciel et la mer.
Qui pouvaient se donner l'un à l'autre une femme et un homme.
Et vivre maintenant dans le besoin.
Regarde-nous maintenant.
Si je te perds,
que reste-t-il après moi ?
Jill : Et nous devons faire avec.
Et ça doit marcher.
Car si l'amour est vrai,
la tempête doit nous mener à bon port.
Jan : Je reste dans la même pièce,
et j'espère un moment,
que le temps guérira toutes les blessures.
Car le temps viendra, le printemps viendra.
Alors l'amour se souviendra.
Tous les deux : Quelque part ici, tu es là.
Une lumière qui brille,
qui ne me quittera jamais.
Et le temps viendra, le printemps viendra.
Alors l'amour se souviendra.
Le printemps viendra, l'automne viendra.
Alors la vie viendra, le réconfort viendra.
Quelque part ici, tu es là.
Une lumière qui brille,
qui ne me quittera jamais.
Et le temps viendra, le printemps viendra.
Alors l'amour se souviendra.
Et tout ce que nous avons perdu,
peut être les premiers pas en arrière.