Linnéas Födelsedag
Det var regn på linnéas födelsedag
Snön försvann men det gjorde ingenting
Hon låg på sitt köksgolv och nynnade: Give me a lover and a diamond ring
I lägenheten där hon just flyttat in stod kartonger och travar med disk
Men i hennes förra hem var hon inte välkommen dom sa hon var galen och säkert en säkerhetsrisk
Äsch! Säg vad ni vill men jag har en egen dröm— sa Linnéa och den kan ingen människa röra
Gråa stänk i den vita snön jag vill älska jag vill dö smälta som snö det vill jag göra
Gabriel tog en ny väg hem, han var arg med sten och snö i sina skor
Lutad mot en vägg tömde han skon på grus just under fönstret där Linnea bor
Å han sa: Äsch! Man borde dra, man borde lämna stan å ändå så går jag här traskar jag omkring
Då hörde han plötsligt något välbekant "give me a lover and a diamond ring"
Är det du Linnéa?
Jag känner igen din röst du sjunger lika fint som när vi var 16
Då vi drack smuggelsprit och jag kysste dina bröst
det kändes ganska bra— minns jag du sa
Minns du mig Linnéa?
Månen lyste in i Linnéas kök genom fönstret som lämnats kvar på glänt
Tänk att du kunde klättra så bra Gabriel det här är världens bästa födelsedagspresent
Å länge stod dom stilla å såg på varann å han strök en lock ur hennes panna
Jag borde gå, jag borde gått för längesen men du Linnéa du kan väl be mig stanna
Ja ingenting blir bättre om du går; jag har lite gin och ett förslag som du ska höra
Låt oss stanna inomhus tills det blir vår; vi kan älska vi kan dö smälta som snö
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra, det kan vi göra
Det kan vi göra
El Cumpleaños de Linnéa
Era lluvia en el cumpleaños de Linnéa
La nieve se fue pero no importaba
Ella yacía en el suelo de su cocina tarareando: Dame un amante y un anillo de diamantes
En el apartamento donde acababa de mudarse, había cajas y montones de platos
Pero en su antiguo hogar no era bienvenida, decían que estaba loca y era un riesgo de seguridad
Bah! Digan lo que quieran, pero tengo un sueño propio— dijo Linnéa y nadie puede tocarlo
Manchas grises en la nieve blanca, quiero amar, quiero morir, derretirme como la nieve, eso quiero hacer
Gabriel tomó un nuevo camino a casa, estaba enojado con piedras y nieve en sus zapatos
Apoyado contra una pared, vació el zapato de grava justo debajo de la ventana donde Linnea vive
Y dijo: Bah! Debería irme, debería dejar la ciudad y aún así aquí estoy, dando vueltas
Entonces escuchó algo familiar de repente 'dame un amante y un anillo de diamantes'
¿Eres tú, Linnéa?
Reconozco tu voz, cantas tan bien como cuando teníamos 16 años
Cuando bebíamos licor de contrabando y besaba tus pechos
Se sintió bastante bien— recuerdo que dijiste
¿Me recuerdas, Linnéa?
La luna brillaba en la cocina de Linnéa a través de la ventana entreabierta
Qué bien que pudiste escalar, Gabriel, este es el mejor regalo de cumpleaños del mundo
Y se quedaron quietos mirándose el uno al otro y él le apartó un mechón de la frente
Debería irme, debería haberme ido hace mucho tiempo, pero tú, Linnéa, ¿puedes pedirme que me quede?
Sí, nada mejora si te vas; tengo un poco de ginebra y una propuesta que debes escuchar
Quedémonos adentro hasta que llegue la primavera; podemos amar, podemos morir, derretirnos como la nieve
Podemos hacerlo, podemos hacerlo
Podemos hacerlo, podemos hacerlo
Podemos hacerlo, podemos hacerlo
Podemos hacerlo