Sjukhus
Dom tog mig till en plats där inget växte
Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås
Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv
Och dom tog mig till en smutsig strand
Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant
På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa
Och förvandla evig skog till skvallerpress
Och dom pekar mot en fond, giftgula moln
Oranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn
Dom viskar i mitt öra
"Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?"
När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare står nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna
vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt
Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors
Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm
Och vi lurar ditt porslin, små ilskna utslag är en släng av
allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar
Vem du var, det har jag glömt för längesen
När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Jag går ensam in i ljuset
Hospital
Me llevaron a un lugar donde nada crecía
A un lugar donde solo las sombras en el polvo tenían tiempo
Me llevaron a una sala, un hospital descolorido por el sol
Donde todas las puertas eran tan pesadas que no necesitaban cerraduras
Me llevaron más allá de filas de camas bien hechas
Donde nuestros pasos resonarán mucho después de que todos hayamos pasado
Gritan tu nombre justo cuando la lluvia golpea las ventanas
Y un viento malvado sacude los árboles, sonajeros de hojas muertas
Y me llevaron a una playa sucia
Donde los espíritus de surfistas ahogados recogían botellas de PET para reciclar
En un camino de grava entre campos donde las flores del mal se permitían crecer
Y convertir el bosque eterno en prensa amarillista
Y señalan hacia un fondo, nubes tóxicas amarillas
Luces naranjas, silos silenciosos, estelas de aviones, torres grises
Susurran en mi oído
'¿Ves el futuro, ves cómo nada crece, nada vive pero nadie muere?'
Cuando finalmente puedes ver todas las maquinaciones detrás
Ya no tienes miedo nunca más
Cuando finalmente puedes ver a todos los emperadores desnudos
Todo vuelve a cambiar
Todo vuelve a cambiar
Despierto en una sala, en un hospital sombrío hay una mujer
en mi cama que ha blanqueado sus dientes un grado demasiado fuerte
Ella acaricia mi mejilla suavemente con una mano artificial como de muñeca
Sin arrugas, sin anillos, pintada, pesada y febril
Y engañamos a tu porcelana, pequeñas erupciones enojadas son un brote de
alergia principalmente hacia mi época y mi fe
Escribo tu nombre vacilante en una postal, como probando
Quién eras, eso lo olvidé hace mucho tiempo
Cuando finalmente puedes ver quién tira de todas las cuerdas
Ya no tienes miedo nunca más
Cuando finalmente puedes ver a todos los emperadores desnudos
Todo vuelve a cambiar
Todo vuelve a cambiar
Caminando solo hacia la luz
Caminando solo hacia la luz
Caminando solo hacia la luz
Caminando solo hacia la luz
Escrita por: Joakim Berg / Martin Skold