Järnspöket
Dom brände ner grönan och skolan står där ensam nu
Cykelställen står tomma än, trots att loven är slut
Dom fäller kastanjeträden i allén framför skolgården
Och jag rör mig tyst hör inte hemma här, jag är vålnaden
Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl
Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän
Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma
Dom gräver i parken och frosten i marken ,blir ett försvar
Och vid hörnet av kyrkan där järnvägen går, har dom spärrat av
Någon ligger i gräset, med frostiga kläder, så stilla och vit
Och blåljusen blinkar, tänk vad man kan göra med en liten kniv
Och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv
Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg Dig jag svor att aldrig glömma
Var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar
Var det dig jag såg
Har jag äntligen lyckats glömma?
El fantasma de hierro
Quemaron el parque y la escuela queda sola ahora
Los estacionamientos de bicicletas siguen vacíos, a pesar de que las vacaciones han terminado
Derriban los castaños en el camino frente al patio de la escuela
Y me muevo en silencio, no pertenezco aquí, soy el espectro
No sé por qué, pero tal vez por eso lo recuerdo tan bien
Tus grandes ojos, tus manos marrones, tus rodillas afiladas
¿Fui yo quien te vi, como una sombra de mis sueños?
¿Fui yo quien te vi, a quien juré nunca olvidar?
Excavan en el parque y la helada en el suelo se convierte en defensa
Y en la esquina de la iglesia donde pasa el tren, lo han bloqueado
Alguien yace en el césped, con ropa helada, tan quieto y blanco
Y las luces azules parpadean, piensa en lo que se puede hacer con un pequeño cuchillo
Y no sé por qué, pero siempre regreso aquí
Debe haber sido algo que hicimos, algo que dijimos aquí que cambió mi vida
¿Fui yo quien te vi, como una sombra de mis sueños?
¿Fui yo quien te vi, a quien juré nunca olvidar?
¿Fui yo quien te vi como un fantasma de sueños muertos?
¿Fui yo quien te vi?
¿Finalmente logré olvidar?