Visslaren
Det är något i dina ögon
som skrämmer mig så
Det fastnar på min tröja
som ditt elektriska hår
Det är något som är fel
men så känner jag jämt
Jag har damm i mina vener
Daterad som ett skämt
Jag sparar allt du slänger
Allt det fula som berör
men det har blivit svårare att laga det du förstör
Du har blivit lättantändlig,du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre,saknar glöd
men det rår jag inte för...
En gäspning mellan orden
Radion kväver allt
Genom papperstunna väggar
visslar någon falskt
Det är något i dina ögon
Slår gnistor,glittrar till
& glödlamporna blinkar,dör
och allt står still
Jag sparar allt du slänger
allt det fula,allt som stör
men det har blivit svårare att skydda det som är skört
Du har blivit lättantändlig,du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre,saknar glöd
men det rår jag inte för
Det är minnen för livet
men du tar allting för givet
El Silbador
Hay algo en tus ojos
que me asusta tanto
Se pega en mi camisa
como tu cabello eléctrico
Hay algo que está mal
pero siempre lo siento
Tengo polvo en mis venas
Desechado como una broma
Guardo todo lo que tiras
Todo lo feo que toca
pero se ha vuelto más difícil arreglar lo que destruyes
Te has vuelto inflamable, quemas todo lo que tocas
Yo he envejecido, extraño la pasión
pero no puedo evitarlo...
Un bostezo entre las palabras
La radio ahoga todo
A través de paredes de papel
alguien silba falsamente
Hay algo en tus ojos
Chispea, brilla
Y las bombillas parpadean, se apagan
y todo se detiene
Guardo todo lo que tiras
todo lo feo, todo lo que molesta
pero se ha vuelto más difícil proteger lo frágil
Te has vuelto inflamable, quemas todo lo que tocas
Yo he envejecido, extraño la pasión
pero no puedo evitarlo
Son recuerdos para toda la vida
pero tú das todo por sentado