Ingen vind kan blåsa omkull oss nu
Ingen vind kan blåsa omkull oss nu ohooh
Dom kan kalla oss fula men aldrig för grå
Och vi går hjärta mot hjärta mot solnedgången som vi
Har byggt med papper och med lim, och den här världen kan ingen ta ifrån oss
Jag vet en pojke som är så blek, att han gör ont att titta på
Mager, kantig med höjda axlar och randig tröja
Och hår som inte sett sin gamla råttfärg på tusen år
Och han har en flicka, rultig och glad och så kär att hon nästan spricker
Och hon skriker - du är det sötaste som finns
Och jag, jag älskar att du nästan ramlar omkull av minsta vindpust
Men ingen vind kan blåsa omkull oss nu
Dom kan kalla oss fula men aldrig för grå
Och vi går hjärta mot hjärta mot solnedgången som vi
Har byggt med papper och med lim, och den här världen kan ingen ta ifrån oss
Jag vet en flicka som är så lång, att hon kan röra vid stjärnorna
Men ändå går med krökt rygg och känner sig minst av alla
För hon kallas flaggstång och gråter på platser så tysta och trånga
Men ingen ser vad jag ser
Hon är vacker som en ängel där hon dansar i sitt rum
Till sånger om brustna hjärtan och drömmar gjorda av glas
Oh, sötnos din kärlek kan dom aldrig plocka ner
Ningún viento puede derribarnos ahora
Ningún viento puede derribarnos ahora ohooh
Pueden llamarnos feos pero nunca grises
Y caminamos corazón a corazón hacia el atardecer que hemos
Construido con papel y pegamento, y este mundo no nos lo pueden quitar
Conozco a un chico tan pálido que duele mirarlo
Delgado, anguloso con los hombros levantados y una camiseta a rayas
Y un cabello que no ha visto su antiguo color de rata en mil años
Y tiene una chica, regordeta y feliz y tan enamorada que casi explota
Y ella grita - eres lo más dulce que existe
Y yo, me encanta que casi te caigas por el más mínimo soplo de viento
Pero ningún viento puede derribarnos ahora
Pueden llamarnos feos pero nunca grises
Y caminamos corazón a corazón hacia el atardecer que hemos
Construido con papel y pegamento, y este mundo no nos lo pueden quitar
Conozco a una chica tan alta que puede tocar las estrellas
Pero aún así camina encorvada y se siente la menos de todos
Porque la llaman mástil y llora en lugares tan silenciosos y estrechos
Pero nadie ve lo que yo veo
Es hermosa como un ángel mientras baila en su habitación
Al ritmo de canciones sobre corazones rotos y sueños hechos de cristal
Oh, cariño, tu amor nunca podrán derribarlo