Höstdepressioner
Utanför blåser vinden bort de gula löven
Medans jag ligger på min smutsiga madrass
I ett övergivet och fallfärdigt hus
Där fönstrena är krossade, och jag fryser så
Om de kalla nätterna, när jag inget täcke har
För att släcka törsten vänder jag mig
Till de ljusbruna pölarna i asfalten
Och min mage är tom sedan flera dagar tillbaka
Jag är den frusne vålnaden i trasiga, frostiga kläder
Som vandrar obemärkt likt en skugga
Genom den isblå stämningen
I staden utan ljus
Skjut mig i underarmen med heroin
Eller sätt en kula i mitt huvud
Och ge mig en snabb flykt härifrån
Depresiones otoñales
Fuera, el viento sopla llevándose las hojas amarillas
Mientras yago en mi sucio colchón
En una casa abandonada y en ruinas
Donde las ventanas están rotas, y tengo tanto frío
En las noches frías, cuando no tengo cobija
Para calmar la sed, me vuelvo
Hacia los charcos marrones en el asfalto
Y mi estómago está vacío desde hace varios días
Soy el espectro congelado en harapos, con ropa helada
Que deambula inadvertido como una sombra
A través del ambiente azul hielo
En la ciudad sin luz
Dispara en mi antebrazo con heroína
O pon una bala en mi cabeza
Y dame una rápida escapatoria de aquí