Himlalågor
Himlalågor
När fjällbjörken får sin dödsbleka färg
Tänder norden sitt bloss
När mörker och köld når sin fulla prakt
När solen in't förmår sig visas
In't ens bortom de sydligaste myrmarker
Då mörker råder dygnet om, i kylan inlindat
Det är då nordan blåsser upp sin eld
I fulla flammor (och i storslagna gnistor de är
De underjordiska
Det är då finnmarkslågornas rån & underjordens eldklädda skönheter
Gungar och flyger i lågorna
Vi stundom brinna, blott bakom fjälle
Rotande vid nordens gränser
Lockar fram köldens belåtna skri
Låter kylan knäppa till & öka i styrka
Så lungor ovälkommnar luften
En högfärdig köld, då smyger an
Regerar stolt lapplands tron
De pryder irrbloss väcker av oss & regenten har då mist sitt tronvälde.
Llamas del Cielo
Llamas del Cielo
Cuando el abedul de montaña adquiere su pálida tonalidad de muerte
El norte enciende su antorcha
Cuando la oscuridad y el frío alcanzan su máximo esplendor
Cuando el sol no se atreve a mostrarse
Ni siquiera más allá de los pantanos más sureños
Entonces reina la oscuridad todo el día, envuelta en el frío
Es entonces cuando el norte aviva su fuego
En llamas completas (y en chispas grandiosas están
Las subterráneas
Es entonces cuando las llamas de Finnmark roban & las bellezas vestidas de fuego del inframundo
Se balancean y vuelan en las llamas
A veces ardimos, solo detrás de las montañas
Hurgando en los límites del norte
Provocamos los gritos satisfechos del frío
Dejamos que el frío chasquee y aumente su fuerza
Así los pulmones reciben el aire no deseado
Un frío altivo, entonces se desliza
Gobierna orgulloso el trono de Laponia
Adornan las luces errantes que despertamos y el regente entonces ha perdido su dominio.