Vindaflykt
Pådriven köld i sydlig vandring.
Motbjudande intrång in till var benmärg.
Som envetet trotsar vindkastens slungande flykt
Levnadsafton faller och den förgätne irrar sig bort.
Tyngd av kroppens skugga, på drift i okänt hav.
Främmande för himmelens sken.
Dagen och ljuset väckte misslynne.
Mörken nätter grep tag och klängde sig fast.
Vilse under fjällets grunder..
Från urgrund ett rop av nöd.
Och levnadsmorgon klarnar.
Huida del viento
Empujado por el frío en una migración hacia el sur.
Invasión repugnante hasta la médula de los huesos.
Que obstinadamente desafía la huida arrojada por ráfagas de viento.
La tarde de la vida cae y el olvidado se pierde.
Peso de la sombra del cuerpo, a la deriva en un mar desconocido.
Extraño a la luz del cielo.
El día y la luz despertaron mal humor.
Las noches oscuras agarraron y se aferraron.
Perdido bajo los cimientos de la montaña..
Desde lo más profundo un grito de angustia.
Y la mañana de la vida se aclara.