395px

Odessa

Ulf Lundell

Odessa

Jag gr dom hr gatorna p dagarna
Jag gr dom p ntterna ibland
Min lgenhet r som en cell
i ett fngelse i ett frmmande land
Alla jag knde
allt jag kunde ta p glider undan
Jag r rdd att dras in i mrkret
fr gott
Jag sitter i stolen
Jag drmmer, jag blundar

Folk p gatorna ser ut som robotar
Deras gon r alldeles dda
Dom har munnar som fiskar
Fr bleka och fr kalla fr att blda
Det fanns fruar, det fanns barn
det fanns berg att ta sig ver
Dom r p sina hll nu och dom har
vad dom har och behver

Dom sger att den gamle mannen som bor
i huset dr snart r helt begravd
under travar av tidningar, travar av bcker
och saker han har
Han bara sitter dr inne
slpper aldrig in nn
Jag gr frbi, det r inte svrt fr mig
att man kan bli sn

Du nr en punkt dr inget tycks
betyda nnting lngre
Allt slcks ner och cirkeln runt dig sjlv
blir allt trngre
Om ntterna kommer dom ensamma
och vldsamma ut
Ngra hamnar i nn annans sng
fr en natt, andra p en sjukhusakut

Hromnatten gick jag frbi en fotoaffr
Rutan var krossad
det lg ngra kameror kvar
Jag tog en Nikon och sen stod jag
dr ett tag, men inte en mnniska kom
bara ett frlskat par
Dom gav mig ett leende
Son tog jag ngra bilder av mig sjlv
i spegeln i hallen och satte in dom p
match.com nsta kvll

Fick svar frn Elena i Odessa
Hennes far var stridsflygare
gick ner i en sj utanfr Poltava
Hennes pojkvn slog henne
Hon ville ha familj, man och barn
Hon bor med sin mor vid Svarta Havet
Hon ser levande ut
hon r vacker och glad
Hon vill ngonting
Jag har aldrig varit dr
Jag kan ge henne vad hon vill ha

Odessa

Camino por estas calles durante el día
A veces camino por ellas de noche
Mi apartamento es como una celda
En una prisión en un país extraño
Todos los que conocía
Todo lo que podía agarrar se desvanece
Tengo miedo de ser arrastrado a la oscuridad
Para siempre
Estoy sentado en la silla
Sueño, cierro los ojos

La gente en las calles parece robots
Sus ojos están completamente muertos
Tienen bocas como peces
Demasiado pálidos y fríos para sangrar
Había esposas, había niños
Había montañas que escalar
Están en sus caminos ahora y tienen
Lo que tienen y necesitan

Dicen que el anciano que vive
En la casa pronto estará completamente enterrado
Bajo montones de periódicos, montones de libros
Y cosas que tiene
Él solo se sienta ahí adentro
Nunca deja entrar a nadie
Paso junto a él, no es difícil para mí
Ver cómo alguien puede enloquecer

Llegas a un punto donde nada parece
Tener sentido alguno
Todo se apaga y el círculo a tu alrededor
Se vuelve más estrecho
Por las noches salen solos
Y violentos
Algunos terminan en la cama de otro
Por una noche, otros en una sala de emergencias

Hace unas noches pasé por una tienda de fotografía
La ventana estaba rota
Quedaban algunas cámaras
Tomé una Nikon y luego me quedé parado
Allí un rato, pero no vino nadie
Solo una pareja enamorada
Me sonrieron
Así que tomé algunas fotos de mí mismo
En el espejo del pasillo y las puse en
match.com la próxima noche

Recibí una respuesta de Elena en Odessa
Su padre era piloto de combate
Se estrelló en un lago cerca de Poltava
Su novio la golpeaba
Ella quería una familia, un esposo y niños
Vive con su madre junto al Mar Negro
Ella parece viva
Es hermosa y feliz
Quiere algo
Nunca he estado allí
Puedo darle lo que ella quiere

Escrita por: