Xavante
Jag var tio r den gngen
och julen var p vg
Jag nska mej en hund och en resa
till en Sderhavs
Jag fick min frsta grammofon
och en bok av en ventyrsman
Han levde d, nu r han dd
Han satte upp en expedition
och gav sej in i Mato Grosso land
Vidare, vidare uppfr Rio das Mortes
tills han fann
Xavante
Jag var med honom p bten
i djugelns heta fukt
Pirayorna inunder, anacondor
och jaguaren p stranden
Hela natten in mot juldan
tills Apoena stod framfr oss
Hvding ver vildar i dom vilda landen
Nakna med lnga bgar
och pilar genom vit mans hud
Inga smycken, ingen nd
ingen Gud
hos Xavante
Jag kan knna lukten av nejlika, saffran och glgg
och vrmen i huset och tryggheten dr
Jag var tio r den gngen och snflingor fll
en juldagsmorgon lngt ifrn hr
Min far satte krvar i bjrken och domherrar kom och t
Uppfr Rio das Mortes styrde Blomberg
i sin ranka, vingliga bt
Nu har jag hela vrlden i huvudet
och dom frker f in nnu mer
Dom flsar mej i nacken frn morgon till kvll
med sina tungor
Ingen verklighet lngre som jag kan lita p
efter alla lgner som mtts med lgn
frn dom djvlarna som bara har tomma ord i sina lungor
Jsg kund bara st dr och se p
nr klubban fll, jag hade inte rd
Inga smycken, ingen Gud
ingen nd
Nu r jag en Xavante
Xavante
Yo tenía diez años en ese momento
y la Navidad estaba cerca
Deseaba un perro y un viaje
a una isla del Pacífico
Recibí mi primer tocadiscos
y un libro de un aventurero
Él vivía entonces, ahora está muerto
Organizó una expedición
y se adentró en la tierra de Mato Grosso
Avanzó, avanzó río arriba por el Río das Mortes
hasta que encontró
a los Xavante
Estaba con él en el barco
en la húmeda selva tropical
Pirañas debajo, anacondas
y jaguares en la orilla
Toda la noche hacia el amanecer
cuando Apoena se interpuso en nuestro camino
Jefe de los salvajes en tierras salvajes
Desnudos con arcos largos
y flechas a través de la piel del hombre blanco
Sin joyas, sin necesidad
sin Dios
entre los Xavante
Puedo oler el clavo, el azafrán y el vino caliente
y sentir el calor en la casa y la seguridad allí
Yo tenía diez años en ese momento y los copos de nieve caían
una mañana de Navidad lejos de aquí
Mi padre clavaba estacas en los abedules y los petirrojos venían
Blomberg dirigía río arriba por el Río das Mortes
en su frágil y tambaleante bote
Ahora tengo todo el mundo en mi cabeza
y siguen tratando de meter más
Me susurran al oído desde la mañana hasta la noche
con sus lenguas
Ya no hay realidad en la que pueda confiar
después de todas las mentiras enfrentadas con mentiras
de esos demonios que solo tienen palabras vacías en sus pulmones
Solo podía quedarme allí y mirar
cuando caía el martillo, no podía pagar
Sin joyas, sin Dios
sin necesidad
Ahora soy un Xavante