En Ung Mor
Klen och svag och blek om kind
I linnetyg och i stubb
I en liten skrubb
På en gammal vind
Satt en sjuttonårig tös
På en kistas lock och frös
Med ett byltebarn, som grät
Lagt i sitt knä.
"det blir väl aldrig bra igen,
För den,
Som har ingen enda vän,
För gud vet hur det går,
För i lagen står,
Vad en får, när en lagt och lönn.
Gud som haver, fader vår,
Jag får gå i sjön!
Ba, ma, låt
Lagom, lilla styggen,
Jag vill vända dig ryggen,
Åt ditt pip och låt.
Ska jag kväva dig, fy, fy,
Det är grymt att kväva dig,
Så jag får skura, jag får sy
Och försöka att sträva
Ba, ma, kanske tror
Att mor
Vill ge mat och skor,
Vill ge klär
Åt ett otäckt sådant där,
Som är fött i hor.
Jag får väl dra mig fram
Genom fattigdom och skam
Och den usla karln
Får betala för sitt barn"
En una Madre Joven
Pequeña y débil y pálida en la mejilla
En tela de lino y en la paja
En un pequeño cobertizo
En un viejo desván
Se sentaba una joven de diecisiete años
En la tapa de un cofre y temblaba
Con un bebé envuelto, llorando
Colocado en su regazo.
'Nunca volverá a estar bien,
Para aquel
Que no tiene ni un solo amigo,
Porque Dios sabe cómo terminará,
Pues en la ley se establece,
Lo que uno recibe, cuando ha ocultado y mentido.
Dios que estás en los cielos, Padre nuestro,
¡Tendré que irme al diablo!'
Vamos, mamá, déjame
En paz, pequeño demonio,
Quiero darte la espalda,
A tu llanto y déjame.
¿Debo sofocarte? ¡Puaj, puaj!
Es cruel sofocarte,
Así que tendré que limpiar, tendré que coser
Y tratar de esforzarme.
Vamos, mamá, quizás cree
Que mamá
Querrá dar comida y zapatos,
Querrá dar ropa
A un desagradable ser,
Que nació de la lujuria.
Tendré que abrirme paso
A través de la pobreza y la vergüenza
Y el miserable hombre
Tendrá que pagar por su hijo.'