395px

Wandering in the Hometown

Mando Diao

Strövtåg I Hembygden

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
Det är ljus över stränder och näs
Och omkring står den härliga skogen grön
Bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
Står min hembygd och hälsar mig glad,
Var mig hälsad! - men var är min faders gård,
Det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt,
Där den låg, ligger berghällen bar,
Men däröver går minnet med vinden svalt,
Och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
Och ett fönster stå öppet däri,
Som piano det ljöd och en munter bit
Av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
När han ännu var lycklig och ung,
Innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
Och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
Invin sjön för att höra has tal
Om det gamla, som gått, medan tiden led,
Om det gamla i alsterns dal.

Och sit sorgsna och sorlande svar han slår,
Men så svagt som det blott vore drömt:
"det är kastat för vind sedan tjugu år,
Det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
Där står tomheten öde och kal,
Och min eviga vagssång är allt som finns
Av det gamla i alsterns dal.

Wandering in the Hometown

There's a shimmer in the clouds and glitter in the lake,
There's light over beaches and capes
And around stands the lovely green forest
Behind the swaying grass of the meadows.

And with summer and beauty and forest wind chords
My hometown stands and greets me happily,
Be greeted by me! - but where is my father's farm,
It's empty behind the row of maples.

It's empty, it's burnt, it's ravaged and cold,
Where it stood, lies the bare rock,
But over it, memory goes with the cool wind,
And that memory is all that's left.

And it's as if I saw a white gable stand
And a window open in it,
Like a piano playing and a cheerful piece
Of a song with a lively melody.

And it's as if it were my father's voice,
When he was still happy and young,
Before the song fell silent in his dying chest
And his life became sad and heavy.

It's empty, it's burnt, I want to lay down
By the lake to hear its speech
About the old, gone, as time passed,
About the old in the valley of yore.

And its sorrowful and murmuring answer he gives,
But as faint as if it were only a dream:
'It's been thrown to the wind twenty years ago,
It's dead and buried and forgotten.

Where you remember dear figures and visions,
There stands the desolate emptiness,
And my eternal lullaby is all that remains
Of the old in the valley of yore.

Escrita por: Gustaf Noren, Dixgaard Bjoern Hans-Erik, Gustaf Froeding