Strövtåg I Hembygden
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
Det är ljus över stränder och näs
Och omkring står den härliga skogen grön
Bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
Står min hembygd och hälsar mig glad,
Var mig hälsad! - men var är min faders gård,
Det är tomt bakom lönnarnas rad.
Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt,
Där den låg, ligger berghällen bar,
Men däröver går minnet med vinden svalt,
Och det minnet är allt som är kvar.
Och det är som jag såge en gavel stå vit
Och ett fönster stå öppet däri,
Som piano det ljöd och en munter bit
Av en visa med käck melodi.
Och det är som det vore min faders röst,
När han ännu var lycklig och ung,
Innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
Och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
Invin sjön för att höra has tal
Om det gamla, som gått, medan tiden led,
Om det gamla i alsterns dal.
Och sit sorgsna och sorlande svar han slår,
Men så svagt som det blott vore drömt:
"det är kastat för vind sedan tjugu år,
Det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
Där står tomheten öde och kal,
Och min eviga vagssång är allt som finns
Av det gamla i alsterns dal.
Rails en la región de Hembygden
Hay brillo en las nubes y brillo en el lago
Hay luz sobre las playas y el istmo
Y alrededor está el hermoso bosque verde
Detrás de la hierba balanceada de la pradera
Y con el verano y la belleza y los acordes del viento del bosque
¿Mi tierra natal y saludarme feliz
¡Saludos a mí! - pero ¿dónde está la granja de mi padre
Está vacío detrás de la fila de arce
Está vacío, es banco, es devastado y llamado
Donde yacía, yace la barra de rock rock
Pero por encima va la memoria con el viento fresco
Y ese recuerdo es todo lo que queda
Y es como si viera un hastial pararse blanco
Y una ventana abierta allí
Como el piano sonaba y una pieza alegre
Por un espectáculo con una melodía alegre
Y es como si fuera la voz de mi padre
Cuando todavía era feliz y joven
Antes de que la canción se callara en su pecho enfermo de muerte
Y su vida se volvió triste y pesada
Está vacía, está quemada, quiero acostarme
Invin el lago para escuchar los discursos
Si el viejo, que pasó, mientras que el tiempo
Sobre lo viejo en el valle de la obra
Y para sentarse triste y zumbando respuestas que golpea
Pero tan débil como se hubiera soñado
se echa al viento desde hace veinte años
Está muerto, enterrado y olvidado
Donde queridas figuras y visiones memorias
Allí está el vacío del destino y la calamia
Y mi canción de cuna eterna es todo lo que hay
Del viejo en el valle del Elster