Frekastein
Mot natten blickar jag upp,
slagen driven till marken.
Svindlande tankar rusar kring,
omtöcknad fylld av förbittring ...
Förbittring ... Förbittring ...
Blodet river i mina vener,
min själ bestulen.
Urdriven min broderhälft,
hör nattens barn ...
Hör nattens barn ... Hör nattens barn ...
Nattens barn gråter, en fallen far.
Sorg blir till vrede; kallt regn faller.
Dövar min smärta, ger mig kraft åter.
Minner mig om nidingars dåd.
Fångad i elden, ingen väg ut.
Huggen och slagen, av runor bunden.
Binder min själ, min vargbroder.
Själ utan kropp, kropp utan själ.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Svärtat blod i andras ögon.
Fulländning av själen genom blod.
Avlad ur vargtörnets sting,
under nattens drömmar.
Ett tomrum fyllt,
en tvillingsjäl till mig bunden.
Tiden kommer då jag åter är hel,
då jag åter härskar natten.
I vargstenen de bundit min själ.
En dag skall runor brista ...
Brista ... Brista ...
Frekastein
Contra la noche levanto la mirada,
golpeado y arrojado al suelo.
Pensamientos vertiginosos corren por mi mente,
aturdido y lleno de rabia ...
Rabia ... Rabia ...
La sangre corre por mis venas,
mi alma robada.
Expulsada mi mitad hermana,
escucha a los hijos de la noche ...
Escucha a los hijos de la noche ... Escucha a los hijos de la noche ...
Los hijos de la noche lloran, un padre caído.
El dolor se convierte en ira; la lluvia fría cae.
Adormece mi dolor, me da fuerza de nuevo.
Me recuerda las fechorías de los traidores.
Atrapado en el fuego, sin salida.
Cortado y golpeado, atado por runas.
Ata mi alma, mi hermano lobo.
Alma sin cuerpo, cuerpo sin alma.
Runas grabadas, la mente de hueso gris retiene.
Atado, amarrado con una púa de hierro rojo sangre.
Runas grabadas, la mente de hueso gris retiene.
Atado, amarrado con una púa de hierro rojo sangre.
Runas grabadas, la mente de hueso gris retiene.
Atado, amarrado con una púa de hierro rojo sangre.
Sangre ennegrecida a los ojos de otros.
Perfección del alma a través de la sangre.
Engendrado del aguijón del lobo,
bajo los sueños de la noche.
Un vacío lleno,
un alma gemela atada a mí.
Llegará el momento en que vuelva a estar completo,
cuando vuelva a gobernar la noche.
En la piedra de lobo han atado mi alma.
Un día las runas se romperán ...
¡Romperán! ¡Romperán! ...