Draugen
Sval dagg täcker drakens kropp,
Glittrar likt Nannas tårar.
Skär stilla sin spegelbild,
Ett tecken i tystnaden.
Glödande ögon, förlorad i djupen.
Sorgetyllt kval, drauganatt...
En höstvind fyller seglet,
Örnens skri över klippig kust.
Malströmmar stiger ur djupen,
Spillror från slocknat liv.
Glödande ögon, förlorad i djupen.
Sorgetyllt kval, drauganatt...
Stormvindar från öst och väst,
Draken kränger i havets käft.
Rans döttrar nio stiger upp,
Tronar i sin böljande skrud.
En tjutande stämma i venden,
Trasiga segel viner och slår.
Med glödande skuggor,
Spillror av falnat liv.
Glödande ögon, förlorad i djupen.
Sorgetyllt kval, drauganatt...
El Draugr
La fría niebla cubre el cuerpo del dragón,
Brilla como las lágrimas de Nanna.
Corta silenciosamente su reflejo,
Una señal en el silencio.
Ojos ardientes, perdidos en las profundidades.
El doloroso tormento, la noche del draugr...
Un viento otoñal llena la vela,
El grito del águila sobre la costa rocosa.
Remolinos emergen de las profundidades,
Despojos de una vida extinguida.
Ojos ardientes, perdidos en las profundidades.
El doloroso tormento, la noche del draugr...
Vientos tormentosos del este y oeste,
El dragón se tambalea en la mandíbula del mar.
Las nueve hijas de Ran se levantan,
Reinan en su vestimenta ondulante.
Una voz aullante en el viento,
Las velas rotas silban y golpean.
Con sombras ardientes,
Despojos de una vida desvanecida.
Ojos ardientes, perdidos en las profundidades.
El doloroso tormento, la noche del draugr...