Sveablotet
Ej följer vi, han som bröt vår lag
Och svek asar och hävd
Blodoffrets sed, skall hållas för vårt folk
Ett blot för svears väl
Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man
Som plägar folkets tro
Blod till offerträdets stam, och hästens delar slets
Ett blot för svears väl
Och lågorna stod i natten - gården brann
Ett flammande hov, vår tid är förbi
Och de skrin, från de som av elden famnats
Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi
Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid
Åter i Svetjud med sin hird
Död, för drotten som offret har lett, bränn ned hans hall
Ej, ett liv ur denna gården skall se, en gryningens ljus!
Bränn inne dess folk, och med dem dess tro
Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål
Och högt slog lågorna genom natten, gården brann
Ett flammande hov, vår tid är förbi
Och de skrin, från de som av elden famnats
Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi
Aldrig mer, vårt folk ska följa seden
Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt
Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla
Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk
Aldrig mer
El sacrificio sueco
Ej seguimos al que rompió nuestra ley
Y traicionó a los dioses y la tradición
La costumbre del sacrificio de sangre, se mantendrá para nuestro pueblo
Un sacrificio por el bien de los suecos
Inge, el cristiano fue expulsado, y surgió un hombre
Que sigue la fe del pueblo
Sangre para el árbol sagrado, y las partes del caballo fueron desgarradas
Un sacrificio por el bien de los suecos
Y las llamas ardían en la noche - la granja ardió
Un corral llameante, nuestro tiempo ha pasado
Y los cofres, de aquellos abrazados por el fuego
Se convirtieron en canción, un himno de la peregrinación, nuestro tiempo ha pasado
Venganza, un acto de maldad lleno de desprecio
De nuevo en Svetjud con su hueste
Muerte, para el señor que ha guiado el sacrificio, quema su salón
No, ninguna vida de esta granja verá la luz del amanecer
Quema a su gente, y con ellos su fe
Sven que salió cayó ante la traición de la espada
Y las llamas ardieron alto a través de la noche, la granja ardió
Un corral llameante, nuestro tiempo ha pasado
Y los cofres, de aquellos abrazados por el fuego
Se convirtieron en canción, una voz de la peregrinación, nuestro tiempo ha pasado
Nunca más, nuestro pueblo seguirá la tradición
El rito de nuestros antepasados desde tiempos inmemoriales, arde esta noche
Nunca más un rey seguirá los antiguos caminos
Nunca más el sacrificio de los suecos dará vida a nuestro pueblo
Nunca más