Lindansaren
Jag minns min barndoms längtan
Jag minns den starkt och klart:
att kunna gå på lina
under en cirkus välvda tak
Tänk, att få sväva högt där uppe
som en stjärna i det blå
Långt ovan pajasar och clowner
ville jag dansa fram på tå
Och våren kom och värmen
och det var årets stora dag
Med vimplar och fanfarer
kom cirkusen till stan
Och jag satt först och främst av alla
när orkestern spela' opp
Och längtan var som svindel
eller feber i min kropp
Jag njöt av alla konster
av mänskor och av djur
Men lycklig blev jag inte
förr'n det var lindansarens tur
när virveltrumman skrällde
och ljuset släcktes ner
Bara en ensam strimma lyste
när han tog sitt första steg
Han svävade som tyngdlös
Han dansa' som i trance
Det var så obeskrivligt vackert
att vi förstod att det är sant
att man kan trotsa alla lagar
att man kan bryta alla band
och att det inget finns i världen
som en mänska inte kan
Och vad vet jag väl vad som hände
om det var nåt som inte höll
om det var nåt som sprack
eller nåt som brast
men han snubblade och föll
Och medan skriken blev till tystnad
och mitt hjärta slog och slog
så låg en stjärna där i sågspånet
och slocknade och dog
Men livet måste levas
också när man inte längre vill
Men jag gick aldrig mer på cirkus
Jag hörde inte längre till
Det är som miste man förmågan
att ge sej drömmarna i våld
när man har sett en stjärna falla
på alltför nära håll
The Tightrope Walker
I remember my childhood longing
I remember it strongly and clearly:
to be able to walk on a tightrope
under a circus's arched roof
Imagine, to float high up there
like a star in the blue
Far above clowns and circus performers
I wanted to dance gracefully on tiptoe
And spring came and the warmth
and it was the big day of the year
With flags and fanfares
came the circus to town
And I sat first and foremost of all
when the orchestra started playing
And the longing was like dizziness
or fever in my body
I enjoyed all the acts
of humans and animals
But I didn't become happy
until it was the tightrope walker's turn
when the drum rolled
and the lights went out
Only a single beam shone
when he took his first step
He floated as weightless
He danced as if in a trance
It was so indescribably beautiful
that we understood that it's true
that one can defy all laws
that one can break all bonds
and that there's nothing in the world
that a person can't do
And what do I know what happened
if there was something that didn't hold
if there was something that cracked
or something that broke
but he stumbled and fell
And while the screams turned into silence
and my heart beat and beat
a star lay there in the sawdust
and went out and died
But life must be lived
even when you no longer want to
But I never went to the circus again
I no longer belonged
It's like losing the ability
to control your dreams
when you have seen a star fall
too close to home
Escrita por: Mikael Wiehe