Lindansaren
Jag minns min barndoms längtan
Jag minns den starkt och klart:
att kunna gå på lina
under en cirkus välvda tak
Tänk, att få sväva högt där uppe
som en stjärna i det blå
Långt ovan pajasar och clowner
ville jag dansa fram på tå
Och våren kom och värmen
och det var årets stora dag
Med vimplar och fanfarer
kom cirkusen till stan
Och jag satt först och främst av alla
när orkestern spela' opp
Och längtan var som svindel
eller feber i min kropp
Jag njöt av alla konster
av mänskor och av djur
Men lycklig blev jag inte
förr'n det var lindansarens tur
när virveltrumman skrällde
och ljuset släcktes ner
Bara en ensam strimma lyste
när han tog sitt första steg
Han svävade som tyngdlös
Han dansa' som i trance
Det var så obeskrivligt vackert
att vi förstod att det är sant
att man kan trotsa alla lagar
att man kan bryta alla band
och att det inget finns i världen
som en mänska inte kan
Och vad vet jag väl vad som hände
om det var nåt som inte höll
om det var nåt som sprack
eller nåt som brast
men han snubblade och föll
Och medan skriken blev till tystnad
och mitt hjärta slog och slog
så låg en stjärna där i sågspånet
och slocknade och dog
Men livet måste levas
också när man inte längre vill
Men jag gick aldrig mer på cirkus
Jag hörde inte längre till
Det är som miste man förmågan
att ge sej drömmarna i våld
när man har sett en stjärna falla
på alltför nära håll
El equilibrista
Recuerdo el anhelo de mi infancia
Lo recuerdo fuerte y claro:
poder caminar sobre la cuerda
bajo el techo curvo de un circo
Imagina, poder flotar alto allá arriba
como una estrella en lo azul
Muy por encima de payasos y acróbatas
quería bailar en puntas
Y llegó la primavera y el calor
y fue el gran día del año
Con banderas y fanfarrias
llegó el circo a la ciudad
Y yo estaba en primera fila
cuando la orquesta empezó a tocar
Y el anhelo era como vértigo
o fiebre en mi cuerpo
Disfruté de todos los actos
de humanos y animales
Pero no fui feliz
hasta que fue el turno del equilibrista
cuando el tambor redoblaba
y las luces se apagaban
Solo un rayo de luz brillaba
cuando dio su primer paso
Él flotaba como sin peso
Bailaba como en trance
Era tan indescriptiblemente hermoso
que entendimos que era verdad
que se puede desafiar todas las leyes
que se pueden romper todas las ataduras
y que no hay nada en el mundo
que un ser humano no pueda hacer
Y qué sé yo qué pasó
si hubo algo que no aguantó
si algo se rompió
o algo se quebró
pero tropezó y cayó
Y mientras los gritos se volvían silencio
y mi corazón latía y latía
una estrella yacía en las virutas de madera
y se apagó y murió
Pero la vida debe vivirse
también cuando ya no quieres
Pero nunca más fui al circo
Ya no pertenecía
Es como si perdieras la capacidad
de tomar tus sueños por asalto
cuando has visto caer una estrella
demasiado cerca