395px

Nueve Días, Nueve Noches

Månegarm

Nio Dagar, Nio Nätter

Glimrande ögon i mörkret,
likt bergskristall.
Bergets dånande symfoni
väller ur dess gap.

Naglar som river hud,
borrar sig ned.
Upplyft i köttet;
livets vatten faller.

Ett skimmer utav smärta,
visar dess anlete.
Vacker men fasansfull:
bergets drottning.

Ser in i hennes ögon;
ljuset fyller mitt sinne.
En strid ström av bilder
beslöjar världen.

Blodbestänkt sten,
fränders rop,
blodvingade skepnader
under nattens öga.

Drivna utav hunger,
vedergällning,
offer för seger,
ulvhednar, vargatid.

Nio dagar, nio nätter
i marans grepp.
Nio dagar, nio nätter,
ett offer för liv.
Nio dagar, nio nätter,
huldrans vridna dans.
Nio dagar, nio nätter,
en gåva från griften.

Etter i en strid ström
längs väggarna.
Ormars ögon glöder i djupen,
svekets blick i gapande hål.

En stinkande andedräkt
ur tandlösa gap.
Från ormtungors mun,
förgiftets tal ...
Ett tordön väcker mina sinnen;
allt är åter svart.
Borta är tunneln,
som tog mig hit.

Bergatagen i djupet,
ingen väg ut,
bunden och fångad.
Är detta mitt slut?

Nueve Días, Nueve Noches

Brillantes ojos en la oscuridad,
como cristal de montaña.
La sinfonía retumbante de la montaña
se derrama de su boca.

Uñas que rasgan la piel,
se clavan profundamente.
Elevado en la carne;
el agua de la vida cae.

Un destello de dolor,
muestra su rostro.
Hermosa pero aterradora:
la reina de la montaña.

Miro en sus ojos;
la luz llena mi mente.
Un flujo constante de imágenes
vela el mundo.

Piedra salpicada de sangre,
gritos de parientes,
figuras aladas de sangre
bajo el ojo de la noche.

Impulsados por el hambre,
venganza,
ofrenda por la victoria,
lobos salvajes, tiempo de lobos.

Nueve días, nueve noches
en el agarre de la pesadilla.
Nueve días, nueve noches,
una ofrenda por la vida.
Nueve días, nueve noches,
la retorcida danza de la huldra.
Nueve días, nueve noches,
un regalo de la tumba.

Veneno en un flujo constante
a lo largo de las paredes.
Los ojos de las serpientes brillan en las profundidades,
la mirada de la traición en agujeros abiertos.

Un aliento apestoso
de bocas sin dientes.
De la boca de lenguas de serpiente,
la palabra del veneno...
Un trueno despierta mis sentidos;
todo vuelve a ser negro.
Se ha ido el túnel,
que me trajo hasta aquí.

Atrapado en lo profundo de la montaña,
sin salida,
atado y capturado.
¿Es este mi fin?

Escrita por: