Ändlös Flykt Från Tiden
Dunkla stigar förde mig hit
Långt bort från allting utom mig själv
Fjärran från fränder, hus och hem
Fjärran från hat och desperation
På dunkla stigar en flykt undan tiden
Ej född av rädsla utan avsky
De dunklaste stigar leder
Till ensamhet det sista som är vårt
Ur dunklet stiger solen
Blodrött sken bådar en ny, tom dag
Som en spådom om en meningslös död
För dem som ut i stillheten skrika sina sorger
Utan att få svar
Här ligger döda, ruttnande kroppar
Här kvävs vart ord av tystnaden
Här är ej sorg, lögn eller svek
Här ligger tiden begraven
Huida Infinita del Tiempo
Senderos oscuros me llevaron aquí
Lejos de todo excepto de mí mismo
Lejos de familiares, casa y hogar
Lejos del odio y la desesperación
En senderos oscuros huyo del tiempo
No nacido del miedo sino del asco
Los senderos más oscuros conducen
A la soledad, lo último que nos queda
Desde la oscuridad emerge el sol
Un brillo rojo sangre anuncia un nuevo día vacío
Como una profecía de una muerte sin sentido
Para aquellos que gritan sus penas en el silencio
Sin obtener respuesta
Aquí yacen cuerpos muertos y podridos
Aquí cada palabra es sofocada por el silencio
Aquí no hay dolor, mentira ni traición
Aquí yace enterrado el tiempo