395px

La Playa

Nationalteatern

Stranden

Jag såg ett öde fält
Jag såg en öde strand
Kände i luften lukt av snö
Och torr och dammig sand
Jag såg en horisont
Jag såg klippor av granit
En himmel blå och tom
En sol så kall och vit
Jag visste knappast alls
Hur jag kommit dit
Det var som alltings början
Och ett sjöfågelskrik

Jag såg två änglar, i slagsmål
I en lerig grop
Blod på deras vingar
Lera och sot
Jag såg två människor i en grotta
Stirra mot det blå
Tryckta till varandra
Darrande och små
Insvepta mot kylan
I en röd och solkig filt
Jag såg en skugga sänka sig
Mot klippan strax intill

Jag såg en eld på stranden
Jag kände vedens doft
Jag såg hur träet lyftes
Och förvandlades till stoft
Vid elden satt en gammal man
Han satt och stekte fisk
Jag gick och gick så nära
Det kändes ingen risk
Han lyfte på hatten
Hans hår var grått och vitt
Vid hans fötter låg tre barn och sov
Så tryggt på en filt

Han bjöd mig plats vid elden
Utan några ord
Barnen sov och snusade
I bädden på vår jord
Han la ett träd på elden
Och flammor steg mot skyn
Och lågornas dans
Blev en egendomlig syn
Dom susade och viskade
Och fick ett eget liv
Det var som alltings början
Och ett sjöfågelskrik

Jag såg ett blommigt fält
Med människor i dans
Jag såg ett stormigt hav
Och en riddare med lans
Jag såg lekande barn
Trygga på en äng
Jag såg vajande sädesfält
I hällande regn
Och gubben skrev i sanden
Med en pinne bränd av sot
Och en fågel i flykten
Kan nog tyda hans ord

[spoken]
Där det finns jord ska vi plöja den tillsammans
Där det finns bröd ska vi äta det tillsammans
Där det finns kläder ska vi dela dom med varann
Där det finns pengar ska de vara allas egendom
Där skall jämlikhet råda
Där fryser ingen, och ingen hungrar

La Playa

Vi un campo desolado
Vi una playa desierta
Sentí en el aire olor a nieve
Y arena seca y polvorienta
Vi un horizonte
Vi acantilados de granito
Un cielo azul y vacío
Un sol tan frío y blanco
Apenas sabía
Cómo llegué allí
Era como el principio de todo
Y el grito de una gaviota

Vi dos ángeles peleando
En un hoyo fangoso
Sangre en sus alas
Barro y hollín
Vi a dos personas en una cueva
Mirando hacia el azul
Apretados uno contra el otro
Temblorosos y pequeños
Envueltos contra el frío
En una manta roja y sucia
Vi una sombra descender
Hacia el acantilado cercano

Vi un fuego en la playa
Sentí el olor de la madera
Vi cómo la madera se elevaba
Y se convertía en polvo
Junto al fuego había un anciano
Asando pescado
Me acerqué tanto
Que no sentí peligro
Se quitó el sombrero
Su cabello era gris y blanco
A sus pies, tres niños dormían
Tan tranquilos sobre una manta

Me ofreció un lugar junto al fuego
Sin decir una palabra
Los niños dormían y roncaban
En la cama de nuestra tierra
Puso un árbol en el fuego
Y las llamas se alzaron hacia el cielo
Y el baile de las llamas
Se volvió una vista extraña
Susurraban y murmuraban
Y cobraban vida propia
Era como el principio de todo
Y el grito de una gaviota

Vi un campo florido
Con personas bailando
Vi un mar tormentoso
Y un caballero con lanza
Vi niños jugando
Seguros en un prado
Vi campos de trigo ondeando
Bajo una lluvia torrencial
Y el anciano escribía en la arena
Con un palo quemado de hollín
Y un pájaro en vuelo
Podría descifrar sus palabras

[Hablado]
Donde haya tierra, la araremos juntos
Donde haya pan, lo comeremos juntos
Donde haya ropa, la compartiremos entre todos
Donde haya dinero, será de todos
Donde reine la igualdad
Nadie pasará frío, y nadie pasará hambre

Escrita por: Ulf Dageby