I Skuggan Av Mig Själv
Det är höst igen och paranoian når sitt klimax
Genom kylan tränger sig natten in I mitt kött
Paralyserar tankarna I min skeva hjärna
Torra löv dansar I vinden bakom mig
Skapar obehagliga ljud ur tystnaden
Och triggar upp min redan starka noja
Alla passerande vider är potentiella fiender
Jag stirrar hatiskt mot varenda jävel
Hoppas att någon ville snegla tillbaka
Och ge mig en anledning
Att fälla ut teleskopbatongen,
För att slå ihjäl honom
Den människa jag en gång varit är försvunnen
Numer är jag ett monster
Driven av krafter ni aldrig vill förstå
Men även jag har älskat
Ångest kan göra en så trött
Man tappar liksom viljan att försöka
Ni kan inte förstå hur det är
Att enbart vara en skugga av sig själv
Jag plockar upp tetran ur väskan
Tar några stora klunkar vin
Känner mig lite varmare inombords
Och jag tänker att det här är den enda kärlek
Jag någonsin lär uppleva
In the Shadow of Myself
It's fall again and paranoia hits its peak
Through the cold, the night seeps into my flesh
Paralyzing thoughts in my twisted brain
Dry leaves dance in the wind behind me
Creating unsettling sounds from the silence
And triggering my already strong anxiety
Every passerby is a potential enemy
I glare hatefully at every damn one
Hoping someone would glance back
And give me a reason
To whip out my telescopic baton,
To beat him to death
The person I once was is gone
Now I'm a monster
Driven by forces you never want to understand
But I've loved too
Anxiety can make you so damn tired
You kind of lose the will to try
You can't understand what it's like
To just be a shadow of yourself
I pull the tetra from my bag
Take a few big swigs of wine
Feel a little warmer inside
And I think this is the only love
I'll ever get to experience