I Skuggan Av Mig Själv
Det är höst igen och paranoian når sitt klimax
Genom kylan tränger sig natten in I mitt kött
Paralyserar tankarna I min skeva hjärna
Torra löv dansar I vinden bakom mig
Skapar obehagliga ljud ur tystnaden
Och triggar upp min redan starka noja
Alla passerande vider är potentiella fiender
Jag stirrar hatiskt mot varenda jävel
Hoppas att någon ville snegla tillbaka
Och ge mig en anledning
Att fälla ut teleskopbatongen,
För att slå ihjäl honom
Den människa jag en gång varit är försvunnen
Numer är jag ett monster
Driven av krafter ni aldrig vill förstå
Men även jag har älskat
Ångest kan göra en så trött
Man tappar liksom viljan att försöka
Ni kan inte förstå hur det är
Att enbart vara en skugga av sig själv
Jag plockar upp tetran ur väskan
Tar några stora klunkar vin
Känner mig lite varmare inombords
Och jag tänker att det här är den enda kärlek
Jag någonsin lär uppleva
En la Sombra de Mí Mismo
Es otoño de nuevo y la paranoia alcanza su clímax
A través del frío, la noche se adentra en mi carne
Paraliza los pensamientos en mi mente distorsionada
Las hojas secas bailan en el viento detrás de mí
Creando sonidos desagradables desde el silencio
Y desencadenando mi ya fuerte ansiedad
Todos los transeúntes son potenciales enemigos
Miro con odio a cada uno de ellos
Esperando que alguien me devuelva la mirada
Y me dé una razón
Para desplegar el bastón telescópico,
Para golpearlo hasta matarlo
La persona que una vez fui ha desaparecido
Ahora soy un monstruo
Impulsado por fuerzas que nunca querrían entender
Pero incluso yo he amado
La angustia puede cansar tanto
Que se pierde la voluntad de intentarlo
No pueden comprender cómo es
Ser solo una sombra de uno mismo
Cojo la botella de la bolsa
Doy unos grandes sorbos al vino
Sintiéndome un poco más cálido por dentro
Y pienso que esta es la única forma de amor
Que alguna vez experimentaré