Sångerna Vrenskas
En klocka slog två på den motsatta stranden
Tornen tog form mot den ljusnande randen
Gick vi där, du och jag, i vår oro
Och lust mellan tagg och syrén
Du var änsglig och du höll mej i handen
Skyldiga barn i den fuktiga sanden
Var det sista gången jag kände mej lyrisk
När jag sen gick hem i allén?
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyger sin kos medan fröerna gror
Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor
Mitt fönster var solkigt av rök från fabriken
Och ljudet var jobbigt från stan och trafiken
Solen stod röd över tinnar och tak
Genom slöjan av sot och bensin
Vågen var grön och förgiftad var piken
Drömmen var blå och förträngda blev skriken
En vän blev besviken, en annan blev luttrad
En annan drog ner en gardin
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror
Visa en vilsen på spåren mot gläntan där vindarna bor
Min kind var förgråten, min bild var förgäten
Hösten blev lång och min visa förmäten
Rösten blev död och min blick blev förhärdad
Och natten var ensam och kall
Tung var min vandring men tunga var fjäten
Det som var glömt hann ikapp och tog täten
Och stormen drog fram över bräckliga blommor
Innan sagan var all
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna dör men ger liv åt dom fröer som gror
Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor
Sångerna vrenskas igen fast än liten är stor
Drömmen och vinden förleder dig mer än du tror
Flammorna flyr men dom finaste fröerna gror
Och jag söker än efter spåren mot gläntan där vindarna bor
Canciones Estridentes
En un reloj dieron las dos en la orilla opuesta
Las torres se formaban contra el borde iluminado
¿Caminamos allí, tú y yo, en nuestra inquietud
Y deseo entre espinas y lilas?
Estabas ansiosa y me tomabas de la mano
Niños culpables en la arena húmeda
¿Fue la última vez que me sentí lírico
Cuando luego regresé a casa por el paseo?
Las canciones estridentes resuenan de nuevo aunque pequeño sea grande
El sueño y el viento te engañan más de lo que crees
Las llamas vuelan su rumbo mientras las semillas germinan
Mostrando a un perdido el camino hacia el claro donde viven los vientos
Mi ventana estaba sucia de humo de la fábrica
Y el ruido era molesto de la ciudad y el tráfico
El sol se ponía rojo sobre torres y techos
A través del velo de hollín y gasolina
La ola era verde y envenenada la pica
El sueño era azul y los gritos reprimidos
Un amigo decepcionado, otro se volvió sabio
Otro bajó una cortina
Las canciones estridentes resuenan de nuevo aunque pequeño sea grande
El sueño y el viento te engañan más de lo que crees
Las llamas huyen pero las semillas más finas germinan
Mostrando a un perdido el camino hacia el claro donde viven los vientos
Mi mejilla estaba llorosa, mi imagen olvidada
El otoño se alargaba y mi canción era arrogante
La voz se apagó y mi mirada se endureció
Y la noche estaba sola y fría
Pesado era mi caminar pero pesadas eran las cadenas
Lo olvidado alcanzó y tomó la delantera
Y la tormenta pasó sobre las frágiles flores
Antes de que el cuento terminara
Las canciones estridentes resuenan de nuevo aunque pequeño sea grande
El sueño y el viento te engañan más de lo que crees
Las llamas se apagan pero dan vida a las semillas que germinan
Y sigo buscando los rastros hacia el claro donde viven los vientos
Las canciones estridentes resuenan de nuevo aunque pequeño sea grande
El sueño y el viento te engañan más de lo que crees
Las llamas huyen pero las semillas más finas germinan
Y sigo buscando los rastros hacia el claro donde viven los vientos