Vals I Hades
Kom och rumla en stund
På mitt grumliga golv
Och lipa i din saxofon
När din båt gått på grund
I min vik fem i tolv
Och färjkarlen gått därifrån
Om vi sluter förbund
Och din lismande kolv
Skakar hand med min gröna demon
Ska vi dansa i lund
När klockan slår tolv
I smäktande vals monoton
Där trår vi en dans
Och rullande skratt
Hälsar en villrådig page
Som trampat en svans
På Bockfotens katt
Som flyr in i närmsta buskage
En svart ambulans
Blir plötsligt försatt
I riktning mot tavlans staffage
Ekipagets vakans
Blir fyllt av en pjatt
Som slösat med sitt apanage
Där häcklar en narr
En distributör
Av förenklad fraseologi
En bards elgitarr
Gråter och stör
En palaver om hans melodi
En yvig, bisarr
Men förnumstig aktör
Förnekar sitt taskspeleri
Han vet knappt ett barr
Om folk utanför
Den krets där han kallas geni
Där går en asket
I keps och mustasch
Som döljer en tår på hans läpp
En luttrad profet
Går upp ett etage
Och tar sej i lönndom en knäpp
En valsinterpret
Blir vild av kurage
När han varseblir budskapets skepp
Med manskap som vet
Att höja ett gage
Och vinkla med säljande grepp
Men iland går Baudelaire
Och hans flumklädda klan
Som får fan på grund av sitt dalt
Med båtens galär
Från slummen i stan
Som vittjat kabyssen på malt
En tvär militär
Får tji med sin plan
Och skriker hysteriskt; "Gör halt!"
Åt sin utnötta här som i tyst karavan
Drar hemåt trots allt han befallt
Vals en Hades
Ven y tambalea un rato
En mi sucio suelo
Y llora en tu saxofón
Cuando tu barco encalla
En mi bahía a las cinco en punto
Y el barquero se ha ido
Si hacemos un pacto
Y tu pistón susurrante
Estrecha la mano con mi demonio verde
Bailaremos en el bosque
Cuando el reloj marque las doce
En un vals melancólico
Allí damos un paso de baile
Y risas rodantes
Saluda a un paje indeciso
Que ha pisado una cola
Del gato de Pata de Cabra
Que huye hacia el arbusto más cercano
Una ambulancia negra
De repente se dirige
Hacia el decorado del cuadro
La vacante del carruaje
Se llena de cháchara
Que ha malgastado su herencia
Allí se burla un bufón
A un distribuidor
De fraseología simplificada
Una guitarra eléctrica de un bardo
Llora y molesta
Un parloteo sobre su melodía
Un actor extravagante
Pero astuto
Niega su truco de magia
Apenas sabe nada
Sobre la gente fuera
Del círculo donde es llamado genio
Allí va un asceta
Con gorra y bigote
Que oculta una lágrima en sus labios
Un profeta purificado
Sube un piso
Y se da secretamente un golpecito
Un intérprete de vals
Se vuelve valiente
Cuando se da cuenta del mensaje del barco
Con tripulación que sabe
Cómo aumentar un salario
Y persuadir con un agarre convincente
Pero desembarca Baudelaire
Y su clan enloquecido
Que se hunde por su debilidad
Con el galéon del barco
Desde los suburbios de la ciudad
Que ha vaciado la bodega de malta
Un militar brusco
Fracasa con su plan
Y grita histérico; '¡Detente!'
A su agotado ejército que, en silenciosa caravana
Regresa a casa a pesar de todo lo que ha ordenado