På Snespår
Gossen väcktes ur sin dvala, tog ett tidigt tåg från stoj och skrän
Gosse, han behövde vila nerverna och bota sin migrän
Så han la sej ner för att sova i en icke-rök-kupé
Men röken vällde in, han hade hamnat på turné
Och sen fanns liksom ingen chans att hålla kollen på vart det bar hän
Över stock och sten for tåget fram med musikant vid musikant
Alla släppte loss utom gossen som blev tyst och observant
Speedy-Jack, det fick han vara med om till sin skräck
Kunde babbla oavbrutet nästan nitti mil i sträck
Det var lika gott att vänja sej av med att få hålla sej på sin kant
Snickar-Stickan drömmer om en corny schlager om att vara fri
Snickarn sitter hjälplöst fast i sin mammas sluga hysteri
Han har ingen tillgång till sitt liv, ingen egen identitet
Men vem har det och vem kan säja "Jag är den som vet"
Nu när Tommy målar allt i svart och vitt för att bli kvitt sin fantasi
Men varken fantasi eller det dom tar för nån sorts verklighet
Är mera sant än något annat, mer abstrakt eller mer konkret
Vissa pladdrar bara för att visa upp nånting dom kan
Tänker gossen för han är en eftertänksam man
Men vet han inget om sej själv, då vet han ingenting med säkerhet
Balla gagget går om bransch och listor, gossen lyssnar halvt av tvång
Snea bilder från förflutna dagar blandas upp med smart jargong
Mitt i filmen vältrar Speedy-Jack sin gamla skit
Över gossen som har börjat törsta efter sprit
För att slippa dubbelexponeringar av det som hänt en gång
Gossen, han blir blind för världen utanför, den viftar fort förbi
Det som skulle bli ett skillingtryck får inte ens nån melodi
Han är så trött på varje färdigformulerat svar
På deras clowneri och pretentiösa gravallvar
På Snickarns hysteri och på Tommys progressiva nostalgi
Barnen spräcker upp och alla stora barn får plötsligt nog av sitt
Till och med Speedy-Jack blir tyst och gossen får sitt huve fritt
Vissa människor får nästan aldrig va ifred
Andra, dom har inte ens nån att tala med
Undanträngda tårar väller fram till toner av en catchy hit
Från kupén intill hörs töser höja rösten till en annan sång
Fridolinas blus är röd och hucklet verkar komma från Mah-Jong
Vår värld är sjuk och hon har ställt en skärpt diagnos
Hon genomskådar hela byken utom sin neuros
Hon kallar sej rebell, hon har en intellektuell jargong
Fixar-Ivar, han har stannat till, hans mun har sakta sprungit läck
"Oj oj oj, vicken brud, vicka lökar, vicken läcker häck
Häng på för satan, be'rom hänga me' till vårt hotell"
"Lessen gossar, vi ska fara vidare i kväll"
Tolv sekunder pavan tom men här går ingen karlakarl i däck
Snart är alla små förtret till ända, allt är nästan som förut
Jack har nåt på hjärtat, gossen lyssnar, det kräver sin tribut
Gossen orkar inte säja vad han tänkt liksom
Ja, gossen vet väl knappast ens vafan dom snackar om
Han har krupit under skalet av sitt yttre lugn och hittar inte ut
Den som kommer ut är inte du, det är ett konstruerat jag
Du föddes till dej själv men klövs itu för att vara dom till lags
Du blev aldrig älskad för den du var, min vän
Du måste födas än en gång för att bli dej själv igen
En slav under oket av igår har inget eget liv idag
Vi lever inte här och nu, därav livlösheten i min ton
"Det börjar inifrån", sa gossen, "det som blir en schysst revolution"
Vi styrs av galna mänskor som förstör vår enda jord
Vi dog för att få leva, du kan tro mej på mitt ord
Och tåget vi har satt oss på, gott folk, kan inte nå sin slutstation
En las huellas de la nieve
El chico fue despertado de su letargo, tomó un temprano tren lejos del bullicio y la algarabía
El chico necesitaba calmar sus nervios y curar su migraña
Así que se acostó para dormir en un compartimento para no fumadores
Pero el humo se colaba, se había embarcado en una gira
Y luego, de repente, no había forma de seguir el rumbo
El tren avanzaba entre obstáculos y músicos tras músicos
Todos se desmadraban excepto el chico, que se quedaba callado y observador
Speedy-Jack, eso tuvo que soportar, para su horror
Podía hablar sin parar casi noventa millas seguidas
Era mejor acostumbrarse a no mantenerse al margen
Snickar-Stickan sueña con una cursi canción sobre ser libre
El carpintero está atrapado en la astuta histeria de su madre
No tiene acceso a su vida, ni identidad propia
Pero ¿quién la tiene y quién puede decir 'Soy el que sabe'?
Ahora que Tommy pinta todo en blanco y negro para deshacerse de su fantasía
Pero ni la fantasía ni lo que toman por una especie de realidad
Es más verdadero que cualquier otra cosa, más abstracto o más concreto
Algunos solo hablan para presumir de algo que saben
Piensa el chico, porque es un hombre reflexivo
Pero si no sabe nada de sí mismo, entonces no sabe nada con certeza
El chisme va de sector en sector y listas, el chico escucha a regañadientes
Imágenes furtivas de días pasados se mezclan con jerga inteligente
En medio de la película, Speedy-Jack revuelve su vieja basura
Sobre el chico que ha empezado a ansiar alcohol
Para evitar exposiciones dobles de lo que sucedió una vez
El chico se vuelve ciego para el mundo exterior, que pasa rápidamente
Lo que iba a ser una canción popular ni siquiera tiene melodía
Está tan cansado de cada respuesta preformulada
De su payasada y su pretenciosa seriedad
De la histeria del carpintero y de la nostálgica progresión de Tommy
Los niños explotan y todos los adultos de repente tienen suficiente
Incluso Speedy-Jack se calla y el chico se libera
Algunas personas casi nunca tienen paz
Otros ni siquiera tienen a alguien con quien hablar
Lágrimas reprimidas brotan al son de un éxito pegajoso
Desde el compartimento de al lado se escuchan chicas elevando la voz a otra canción
La blusa de Fridolina es roja y el alboroto parece venir de Mah-Jong
Nuestro mundo está enfermo y ella ha diagnosticado con precisión
Ella desenmascara todo, excepto su neurosis
Se llama rebelde, tiene una jerga intelectual
Fixar-Ivar se ha detenido, sus palabras se han escapado lentamente
'Oh, vaya, qué chica, qué cebollas, qué trasero tan atractivo'
'¡Únete, maldita sea, vamos a llevarlos a nuestro hotel!'
'Lo siento chicos, tenemos que seguir adelante esta noche'
Doce segundos de pavoneo vacío pero aquí ningún hombre se desmorona
Pronto todas las pequeñas molestias llegan a su fin, todo está casi como antes
Jack tiene algo en el corazón, el chico escucha, requiere su tributo
El chico no puede decir lo que ha pensado
Sí, el chico apenas sabe de qué están hablando
Se ha escondido bajo la cáscara de su calma exterior y no encuentra la salida
Quien sale no eres tú, es un yo construido
Naciste para ti mismo pero te dividiste para complacer a los demás
Nunca fuiste amado por quien eras, amigo mío
Debes nacer de nuevo para ser tú mismo otra vez
Un esclavo bajo el yugo de ayer no tiene vida propia hoy
No vivimos aquí y ahora, de ahí la falta de vida en mi tono
'Comienza desde adentro', dijo el chico, 'lo que se convierte en una buena revolución'
Estamos gobernados por locos que destruyen nuestra única tierra
Morimos para vivir, créeme en mis palabras
Y el tren en el que nos hemos subido, buena gente, no puede llegar a su estación final