Fåfängs Sång
Vintern står för dörren, stanna inne, vinden varnar
Kölden tar din sång och våldet styr dej tills det klarnar
Att det finns tusen sätt att fly men ingenstans att gå
Fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Du skruvar ner ditt pladder medan snöflingor faller
Svaren som du söker smälter bort som kristaller
Du kretsar i en bana som du sällan tar dej ur
Hjälplös är din gråt och du är trött som ett djur
Deras söner skakar galler
Medan aktierna faller
Noblessen klär sej ändå till fest
Balanserar på ruinen
Snörper med minen
Och går under med en värdig gest
Onda, onda gifter fyller upp din spända kropp
Du jagas upp, du ser dej om men ingen säjer stopp
Du visste vad som hände
Du kände vad du kände
Men du har aldrig vågat va dej själv
När det gällt till sist
Känn dej låst och känn dej blåst och hör hur det tickar
Livet glider undan medan misstänksamma blickar
Ser på dina ögon om du döljer något mer
Bakom varje gest och varje min som dom ser
Du värjer dej mot känslan av att kraven är för stora
Men vad du tror du mist var ingenting att förlora
Fast det står klart ibland finns oftast inga svar att få
Och fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Frysta skrik och ambulanser
Stum förtvivlan som ger cancer
Vem har hittat på alla krav
Du vill krossa maktens boja
Men nöts ner av ständig noja
Ensam blir ingenting av
Du gör dej hellre illa än att följa djungelns lag
Du lever för din natt och du är död för din dag
Du bär ditt kors mot vinden
Vänder fram den andra kinden
Och ditt hjärta fylls av tårar
Från din vagga till din mörka grav
Du söker lä för vinden medan snöflingor faller
Svaren som du finner smälter bort som kristaller
Som allt du ger ett namn och som du tror du kan förstå
Fåfäng är din sång men du sjunger ändå
Canción Vanidosa
La llegada del invierno se acerca, quédate adentro, el viento advierte
El frío se lleva tu canción y la violencia te controla hasta que aclare
Hay mil maneras de escapar pero ningún lugar a donde ir
Vanidosa es tu canción pero aún así cantas
Bajas el tono de tus palabras mientras caen copos de nieve
Las respuestas que buscas se desvanecen como cristales
Te mueves en un círculo del que rara vez sales
Tu llanto es desesperado y estás cansado como un animal
Sus hijos sacuden las rejas
Mientras las acciones caen
La nobleza se viste para la fiesta de todos modos
Balanceándose sobre las ruinas
Aprieta con la mirada
Y se hunde con un gesto digno
Veneno malvado llena tu cuerpo tenso
Eres perseguido, te das cuenta pero nadie dice basta
Sabías lo que estaba pasando
Sentiste lo que sentiste
Pero nunca te has atrevido a ser tú mismo
Cuando realmente importaba
Siéntete atrapado y desorientado y escucha cómo pasa el tiempo
La vida se escapa mientras miradas sospechosas
Observan tus ojos si escondes algo más
Detrás de cada gesto y cada mirada que ven
Te defiendes de la sensación de que las exigencias son demasiado grandes
Pero lo que crees haber perdido no era nada que perder
Aunque está claro que a veces no hay respuestas que obtener
Y vanidosa es tu canción pero aún así cantas
Gritos congelados y ambulancias
Desesperación muda que causa cáncer
¿Quién inventó todas estas exigencias?
Quieres romper las cadenas del poder
Pero te desgastas por la constante ansiedad
La soledad no lleva a nada
Prefieres lastimarte a seguir las reglas de la jungla
Vives por la noche y estás muerto para el día
Llevas tu cruz contra el viento
Ofreciendo la otra mejilla
Y tu corazón se llena de lágrimas
Desde tu cuna hasta tu oscura tumba
Buscas refugio del viento mientras caen copos de nieve
Las respuestas que encuentras se desvanecen como cristales
Como todo a lo que le das un nombre y crees que puedes entender
Vanidosa es tu canción pero aún así cantas