Tidvis Regn
Du snodde som en tjuv och slog runt som en trapetsartist
Du hade bränt varenda skepp om inte lågan dött av syrebrist
Det var glädje, glam och garv, det var slöseri och slarv
Alla tentor sprack och sen var det vår
När din jänta stack, högg det till som i ett öppet sår
Du såg dej bara om om bängen kom och när en holk var tänd
Du flög i samma flumdröm, damp i samma återvändsgränd
Du blev varse våld och mord på mänskor, djur och jord
Och att det är Gud och Dollarn som rår
Ja, och sprickan mellan fäder och söner blev till ett öppet sår
Vissa tände på med zen, andra tände på med tao
Yang och yin och Ho Chi Minh, Che och Zappa, Marx och Mao
Ett liv efter tretti år var som att ligga på bår
Kistan gapar tandlöst tyst mot dej som ett öppet sår
Din dröm är död och glömd när ni drar på svängåflängturné
Du blev en slitåslänggrej och rabblar din refrängsuccé
Det är skrål och vrål och dunk, en styrkeskål, en klunk
Det är fredagskväll och törsten är svår
Du får en pava i pannan och pallet känns som ett öppet sår
Sen kvartar du en stund (om du har tur) och har en viss distans
När ni sätter er i bullen och drar till nästa disco-dans
Du fnissar till och tyr dej till din tysta dialog
Samma trötta, trygga, trasiga spår
Medan världen går mot höst och jorden blöder ur ett öppet sår
Alla flaggar med sin oskuld, alla döljer sin list
Plikten kallar livet ut för kung och anarkist
Du går upp i varv och kommer inte ner mer - ens när du får
Om du inte tar din valium när nerven känns som ett öppet sår
Dom drar fram dej ur ditt modersliv och säjer: Ordet är fritt
Men du vill vakna i din egen takt och väser: Mitt liv är mitt
Du vill vara hos dej själv medan skyarna flyr hän
Och göra bara det du förmår
Innan giftet du har svalt har spruckit ut igen som ett öppet sår
För sen är det för sent att förklara och att säja förlåt
Det brukar börja med ett åsknedslag, det brukar sluta med gråt
Den dag du tar till våld är du pantad och såld
Då ger dom slutgiltigt fan i hur du mår
Ja, du vet det, ja du vet men denna vetskap känns som ett öppet sår
Det är tidvis regn och periodvis uppochned
Det är tidvis sol men mest är tiden ur led
Det är tidvis bra när du får va ifred och klämma en tår
När dom tar ditt liv ifrån dej och ditt hjärta känns som ett öppet sår
Du trampar i ett trötthetsträsk och kommer ingenvart
Du famlar efter ljus och blundar för att natten är svart
Därute mäts du bara efter effektivitet
Eller efter var du gal att du står
Där fryser tårar till pikar och smälter ner till salt i ditt sår
Dom har fått dej att förneka din natur och tyngas ner av skam
Dom har fått dej att ställa dej sist i kön och hata dej fram
Du jagas av ditt minne men det brinner ingen eld
I den döda askan av igår
Men bråten bär du med dej och bördan känns som ett öppet sår
Det finns inga skäl att döma, att bli sentimental
Nuets stig är ständigt ny och nyckfull och hal
Men ibland får du räkna till tio gånger sju där du går
När du stöter på en mina och ett minne känns som ett öppet sår
A veces lluvia
Robaste como un ladrón y te moviste como un trapecista
Habrías quemado cada barco si la llama no se hubiera apagado por falta de oxígeno
Era alegría, glamour y risas, era desperdicio y descuido
Todos los exámenes fallaron y luego llegó la primavera
Cuando tu chica se fue, dolió como una herida abierta
Solo te preocupabas si llegaba la droga y cuando se encendía un porro
Volabas en el mismo sueño absurdo, caías en el mismo callejón sin salida
Te dabas cuenta de la violencia y el asesinato en humanos, animales y la tierra
Y que Dios y el Dólar son los que mandan
Sí, y la brecha entre padres e hijos se convirtió en una herida abierta
Algunos se iluminaban con zen, otros con tao
Yang y yin y Ho Chi Minh, Che y Zappa, Marx y Mao
Una vida después de treinta años era como estar en un ataúd
El ataúd se abre sin dientes en silencio hacia ti como una herida abierta
Tu sueño está muerto y olvidado cuando sales de gira
Te conviertes en un trasto gastado y recitas tu éxito de estribillo
Es gritos y rugidos y golpes, un brindis, un trago
Es viernes por la noche y la sed es fuerte
Te tomas un trago y la resaca se siente como una herida abierta
Luego te relajas un rato (si tienes suerte) y mantienes cierta distancia
Cuando te sientas en el bar y te diriges al siguiente baile de discoteca
Te ríes y te sumerges en tu diálogo interno
Los mismos caminos cansados, seguros y rotos
Mientras el mundo avanza hacia el otoño y la tierra sangra de una herida abierta
Todos ondean su inocencia, todos ocultan su astucia
El deber llama a la vida como rey y anarquista
Te aceleras y no puedes calmarte, ni siquiera cuando lo intentas
Si no tomas tu valium cuando los nervios se sienten como una herida abierta
Te sacan de tu vientre materno y dicen: La palabra es libre
Pero quieres despertar a tu propio ritmo y dices: Mi vida es mía
Quieres estar contigo mismo mientras las nubes se desvanecen
Y hacer solo lo que puedas
Antes de que el veneno que has tragado vuelva a salir como una herida abierta
Porque luego es demasiado tarde para explicar y pedir perdón
Suele empezar con un rayo, suele terminar con lágrimas
El día que recurres a la violencia, estás perdido y vendido
Entonces realmente les importa un comino cómo estás
Sí, lo sabes, lo sabes, pero esta conciencia se siente como una herida abierta
A veces llueve y a veces todo está patas arriba
A veces sale el sol pero la mayoría del tiempo todo está descontrolado
A veces está bien cuando puedes estar en paz y derramar una lágrima
Cuando te quitan la vida y tu corazón se siente como una herida abierta
Pisas en un pantano de cansancio y no llegas a ningún lado
Buscas la luz y cierras los ojos porque la noche es oscura
Allá afuera solo te miden por tu eficiencia
O por lo loco que estás parado
Donde las lágrimas se congelan en picos y se derriten en sal en tu herida
Te han hecho negar tu naturaleza y te han cargado de vergüenza
Te han hecho ponerte al final de la fila y odiarte a ti mismo
Eres perseguido por tu memoria pero no arde ningún fuego
En las cenizas muertas de ayer
Pero llevas contigo los escombros y la carga se siente como una herida abierta
No hay razón para juzgar, para volverte sentimental
El camino del presente es siempre nuevo, caprichoso y resbaladizo
Pero a veces debes contar hasta setenta donde caminas
Cuando te encuentras con una mina y un recuerdo se siente como una herida abierta