395px

Dama de negro

Ola Magnell

Damen I Svart

Jag knäppte min väst, fick en kick från kontoret
Och tände min engelska snugga med hö
Jag skymtade damen i svart under floret
Och slant genom dimman i grådask och snö

Jag rafsade ner mina böcker och kläder
I bagen och gömde min nyckel och stack
Från stan genom landskap och mörklagda städer
I solkiga paltor och boots utan klack

Jag kände mej ruggig i fukten och frosten
När jag steg av tåget men nu var jag fri
Jag hajade till av ett papper från posten
Ett grått konvolut med en krigisk avi

Jag slumrade strax till dom hemtama ljuden
Av tjutande jaktplan och vakthundens skall
Jag vaknade till av en kall hand längs huden
Och skildes igen från mej själv och mitt kall

Jag gick som en zombie med lipen i halsen
Och för att bli fri fick jag kasta mitt skal
"Ja, inte" sa doktorn "går jag ju på valsen
Men försvinn annars blir vår förvirring total"

Jag lydde, jag flydde med mackor i sinnet
Och lustfylld aptit men jag mötte min död
Jag föddes igen, om jag rannsakar minnet
Med blodsmak bland dunster av lastgammal mjöd

Och damen i svart med den livlösa munnen
Blev synlig igen och min flyktväg var stängd
Jag slängde mej ner i den torrlagda brunnen
Och skrek som en skogsbrand och grät som ett regn

Men nästa försök var så väl kamouflerat
Min avsikt var dold av min lediga tid
Men när jag kom fram hade nån observerat
En dam smyga runt, mera dolsk än timid

Den flammande elden var nyckfull och spastisk
Dom blixtrande ögonen stämde mej mild
En rytmisk armé och en entusiastisk
Publik gjorde kvällen elektrisk och vild

Med sånger om kosmos, med medikamenter
Gick rövarnas liv sin beprövade gång
Tills ögonen blev varse systemets agenter
En natt under fullmånen under en sång

Jag reste i gryningen, under protester
Gick båten tillbaka från Ingenmansland
Jag la mej på rygg tills min korta semester
Var slut och jag spolades upp på en strand

Och medan jag vaknar i vinden längs stranden
Glömmer jag allt som har hänt på nån kvart
Men ute till havs eller djupt under sanden
Där lever förmodligen damen i svart

Dama de negro

Me abroché mi chaleco, obtuve una emoción desde la oficina
Y encendí mi cigarrillo inglés con heno
Vi a la dama de negro bajo el velo
Y me deslicé a través de la niebla en gris y nieve

Atrapé mis libros y ropa
En la mochila y escondí mi llave y me fui
De la ciudad a través de paisajes y ciudades oscuras
En ropas sucias y botas sin tacón

Me sentí escalofriante en la humedad y el hielo
Cuando bajé del tren pero ahora era libre
Me sorprendí con una carta del correo
Un sobre gris con un aviso bélico

Me quedé dormido con los sonidos familiares
De aviones de combate aullando y ladridos de perros guardianes
Desperté con una mano fría a lo largo de la piel
Y me separé de nuevo de mí mismo y mi destino

Caminé como un zombi con un nudo en la garganta
Y para ser libre tuve que deshacerme de mi caparazón
"Sí, claro" dijo el doctor "no estoy bailando vals
Pero desaparece o nuestra confusión será total"

Obedecí, huí con sándwiches en mente
Y un apetito lujurioso pero me encontré con mi muerte
Renací, si reviso la memoria
Con sabor a sangre entre vapores de hidromiel añejo

Y la dama de negro con la boca sin vida
Volvió a ser visible y mi ruta de escape estaba cerrada
Me lancé al pozo seco
Y grité como un incendio forestal y lloré como una lluvia

Pero el siguiente intento estaba tan bien camuflado
Mi intención estaba oculta en mi tiempo libre
Pero cuando llegué alguien había observado
A una dama acechando, más astuta que tímida

El fuego ardiente era caprichoso y espástico
Los ojos centelleantes me juzgaron con suavidad
Un ejército rítmico y entusiasta
Hizo la noche eléctrica y salvaje

Con canciones sobre el cosmos, con medicamentos
La vida de los bandidos siguió su curso probado
Hasta que los ojos se dieron cuenta de los agentes del sistema
Una noche bajo la luna llena, bajo una canción

Viajé al amanecer, entre protestas
El barco regresó de Tierra de Nadie
Me acosté boca arriba hasta que mis cortas vacaciones
Terminaron y fui arrastrado a la orilla

Y mientras despierto en el viento a lo largo de la playa
Olvido todo lo que ha pasado en un instante
Pero en alta mar o profundamente bajo la arena
Probablemente vive la dama de negro

Escrita por: