Tidsdåren
Det fanns en tid när åar flöt i stilla harmoni
Med träd och grodd och gräs på gods och gård
Det kallas romantik och det kallas nostalgi
För den som inte hade gods och guld var tiden hård
Det fanns en tid när mänskor kunde tala med varann
Och inte bakom ryggen på en vän
Det säjs att det var Rom som föll och Spartacus som vann
Och Goliat besegrades men det var länge sen
Abel slogs ihjäl och floden kom
Dränkte Kain och allt fick börja om
Det fanns en tid när åkrar plöjdes upp och togs i bruk
Bland stubbar, stock och sten där plogen slant
Och nog blev man förgiftad även då men knappast sjuk
Av kadmium, ja du har hört det förut, inte sant
Det fanns en tid när städer dränktes av en vidrig lukt
Och råttor åt från fattighjonens bord
Det säjs att ingen längre dör i fattigdom och fukt
Lorten flöt till havs och råttan flydde under jord
Det stinker inte längre nu som förr
Det osar svavel innanför min dörr
Det fanns en tid när hon var lika mycket värd som han
Och ingen man blev bannad för en tår
Det säjs att det var hon som en gång var en sorts tyrann
Och att han som är tyrann idag var förtryckt igår
Det fanns en tid när varje vink från fogdarna var lag
Men "ja" var ändå ja - och "nej" var nej
Fast fogdarna är färre, är dom rikare idag
Och lagens ord är grekiska, åtminstone för mej
Mänskor sliter än och fogden tar
Vad folket gör men mera sällan har
Och det var knappast gamle Noak som
Snodde folkets ark om floden kom
El tiempo del reloj de arena
Hubo un tiempo en que los ríos fluían en armonía
Con árboles, ranas y hierba en fincas y granjas
Se llama romanticismo y se llama nostalgia
Para aquellos que no tenían fincas ni oro, el tiempo era duro
Hubo un tiempo en que las personas podían hablar entre sí
Y no a espaldas de un amigo
Se dice que fue Roma la que cayó y Espartaco quien ganó
Y Goliat fue derrotado, pero eso fue hace mucho tiempo
Abel fue asesinado y el río llegó
Ahogando a Caín y todo tuvo que empezar de nuevo
Hubo un tiempo en que los campos eran arados y cultivados
Entre tocones, troncos y piedras donde el arado resbalaba
Y sí, uno podía envenenarse incluso entonces, pero rara vez enfermarse
De cadmio, sí, has escuchado eso antes, ¿verdad?
Hubo un tiempo en que las ciudades eran inundadas por un olor repugnante
Y las ratas comían de la mesa de los pobres
Se dice que ya nadie muere en la pobreza y la humedad
La suciedad fluyó al mar y la rata huyó bajo tierra
Ya no apesta como antes
Huele a azufre detrás de mi puerta
Hubo un tiempo en que ella valía tanto como él
Y ningún hombre era reprendido por una lágrima
Se dice que ella alguna vez fue una especie de tirana
Y que él, que hoy es un tirano, fue oprimido ayer
Hubo un tiempo en que cada indicación de los recaudadores era ley
Pero 'sí' seguía siendo sí y 'no' era no
Aunque los recaudadores son menos, ¿son más ricos hoy?
Y las palabras de la ley son griegas, al menos para mí
Las personas todavía trabajan y el recaudador toma
Lo que la gente hace pero menos a menudo tiene
Y seguramente no fue el viejo Noé
Quien robó el arca del pueblo si llegaba el diluvio