Skomakarvals
Det är kallt
Stormen yr runt vårt hus
Här har vi vår skenbara trygghet med levande ljus
Långt borta från pockande plikter och dämpande rus
Överallt
Ser vi stjärnljus i kväll
Dom tänds i advent, deras glans är artificiell
Och tonen i konversationen är konventionell
Runt vårt tjäll
Kommersen är listig och gäll
I butik och kapell
Ja den sången är säll
Men om Josefssons pojk kunde stå vid min sida och speja
Mot porten till månglarnas tempel, vad skulle han säja?
Det är tyst
I min verkstad i natt
Små fötter och knaggliga stavelser leker tafatt
Med toner som skvallrar om allvar men lockar till skratt
Det var nyss
Det är redan för sent
Att minnas hur flingan var formad och hur det var ment
Kristallen har smält, i en blink är mitt samvete rent
Schizofrent
När kelternas pansarkurir
Gör en oväntad gir
I mitt korthusrevir
Och säjer att nere på byn har du inget att hämta
Om du inte väljer att antingen slåss eller skämta
Vart du går
Är det ingen som vet
Du lyssnar dej döv på din guru och vishetsprofet
Du har ideal men du har ingen identitet
Hur du mår
Är det ingen som tycks
Direkt bry sej om i en värld där dom flesta förtrycks
Och den som är "fri" blir beskylld för att leva i lyx
Eller rycks
Upp med en vildvuxen rot
Under lämpor och hot
För att fylla en kvot
Här stod vi en gång och såg hoppet om friheten tändas
Och sen inflammeras och sen i besvikelse vändas
Det är svårt
Att va klarsynt ibland
Och älska sin harmlöse ovän och knyta sin hand
Mot den som förtjänar vår vrede och plundrar vårt land
Det är vårt
Men det väger så lätt
Och att moralisera är vanskligt men leder så snett
Så länge dom få som har makt automatiskt har rätt
Som vi sett
När orden nån gång får substans
Och når fram med sin lans
Ja när dom leder nånstans
Men av alla som tagit en tripp ska jag bli den sista
Som inser att medel och mål måste vara så trista
Vals del Zapatero
Está frío
La tormenta gira alrededor de nuestra casa
Aquí tenemos nuestra aparente seguridad con velas encendidas
Lejos de las demandas insistentes y las resacas atenuantes
Por todas partes
Vemos luces de estrellas esta noche
Se encienden en adviento, su brillo es artificial
Y el tono de la conversación es convencional
Alrededor de nuestra tienda
El comercio es astuto y estridente
En tiendas y capillas
Sí, esa canción es rara
Pero si el hijo de Josefsson pudiera estar a mi lado y espiar
Hacia la puerta del templo de los mercaderes, ¿qué diría?
Está silencioso
En mi taller esta noche
Pequeños pies y tartamudeos juegan torpemente
Con tonos que delatan seriedad pero invitan a reír
Fue hace un momento
Ya es demasiado tarde
Recordar cómo estaba formado el copo y cómo estaba destinado
El cristal se ha derretido, en un parpadeo mi conciencia está limpia
Esquizofrénico
Cuando el mensajero blindado de los celtas
Hace un giro inesperado
En mi reino de naipes
Y dice que abajo en el pueblo no tienes nada que buscar
A menos que elijas entre pelear o bromear
A donde vayas
Nadie sabe
Escuchas sordo a tu gurú y profeta de la sabiduría
Tienes ideales pero no tienes identidad
Cómo estás
A nadie parece importarle
Directamente en un mundo donde la mayoría son oprimidos
Y aquellos que son 'libres' son acusados de vivir lujosamente
O son arrancados
Con una raíz salvaje
Bajo amenazas y chantajes
Para cumplir una cuota
Aquí una vez estábamos y veíamos la esperanza de la libertad encenderse
Y luego inflamarse y luego volverse en desilusión
Es difícil
Ser claro a veces
Y amar a tu inofensivo enemigo y apretar tu mano
Contra aquel que merece nuestra ira y saquea nuestra tierra
Es nuestro
Pero pesa tan poco
Y moralizar es arriesgado pero lleva tan mal
Mientras los pocos que tienen poder automáticamente tienen razón
Como hemos visto
Cuando las palabras alguna vez toman sustancia
Y llegan con su lanza
Sí, cuando llevan a algún lugar
Pero de todos los que han dado un paso, seré el último
En darme cuenta de que los medios y los fines deben ser tan aburridos